JAG VET INTE VART JAG SKA VÄNDA MÄJ FÖR ATT FÅ MINA DRÖMMAR UPPFYLLDA!

Varje dag är en evig tortyr av ensamhet, folk säjer "du måste söka dej UTÅT!" men alla är idioter som inte är intresserade av att bygga tonårsrelationer i vuxen ålder(DVS SÅNNA SOM HÅLLER FÖR EVIGT! Kan nån berätta vart livet tog vägen? Jag har varit utstött i klassen(mellanstadiet) men jag har ALLTID haft andra kompisar hemma eller i andra klasser, jag förstår verkligen inte varför dom inte vill umgås med mej?! Har folk kompisar i vuxen ålder överhuvetaget jag såg en grupp [vuxna] människor med barn och förälder träffa varandra på stan men den kändes som att mannen brydde sig mer om att hålla sin bruna rock intakt än att sträcka sig för en kram till vederbörande och det kändes som att de inte hade planerats att setts och att det uppstog ett moment av "jobbighet" över faktumet av att dom "tvingades" "träffas" "igen" och nedera av dem hade tänkt på varandra sedan "sist" förutom den första familjen då, men det är förmodligen dom som visar mest "uppskattning" på facebook också. "Apatin" i samhället är det som håller på att förstöra hela skiten och dra det med sig ner i avgrunden! Folk tror att ja' skojar, eller vill iaf låtsas som det för dom är okapabla till att visa seriösitet men ta en titt på utveckligen över lagar och hårdare straff dom senaste 15 åren i vilket land som helst på jorden! Jag GARANTERAR ATT VARJE LAND HAR NÅT: FLER LAGAR, OCH: HÅRDARE STRAFF! Min "tes" är ju då att denna "utveckling" inte kommer avta utan göra precis ALLT PÅ DEN HÄR PLANETEN OLAGLIGT vilket tillslut kommer leda till att själva Livet i sig blir olagligt!
Vad kan man göra för att "skapa" samma behov till att umgås som folk hade i 15årsåldern?? :tänk

I mitt inre vägrar jag bli äldre än 16 vårar, man är då vuxen, men ett ben kvar i barndomen. Man har allt för vuxenvärlden, men det som fattas är erfarenheten samt att där i tonåren är det viktigt att man frigör sig från föräldrarna annars kan man inte stå på egna ben, samt att man får andra kamrater långt från de kamrater man haft som barn.

Det är inte så ofta att man i vuxen ålder bara säger mer än ett hej om man möter någon. Man får andra intressen och skiljs åt. Som vuxen finns också ett mer vuxet sett att tänka, mycket är underförstått och den som inte förstår det, blir tagen för dum.

Förstå fikonspråket, utan att visa det, då har du trumf på hand och märker vad som är i görningen och därmed kan du stoppa något som ser ut att hända dig själv eller annan du gillar, så tjejen väx upp men liksom jag, ha en fot kvar i barndomen, det gör att du förstår barn och har lättare tillgång till dina känslor, men ser igenom den vuxne räven. Det är ingen direkt kritik men du verkar inte ha erfarenhet därför väx upp

Ibland har kommunen kontaktgrupper, där man bl.a får åka på utflykter. Sedan kan både kommunen och RSMH ha träfflokaler där man kan fika eller sysselsätta sig med något. Kommunen har också ofta dagcentra där man kan sysselsätta sig med att måla eller keramik. Richard går på sådan dagverksamhet och har lärt känna många där.

Allaktivitetshus har ofta aktiviteter för de som är sysslolösa här i stan ett antal och en för de med psykos. Härstammar från IFS som bildade ett allaktivitetshus som heter Gyllenkroken för det bildades på Gyllenkroksgatan i GBG men har flyttat till det gamla kvinnofängelset vid Svingeln i stan. Men har behållet namnet. Där har jag varit med om att skapa en tidning från Layout till tryckning och frankering för dem med prenumeration. Samt att jag var med och skrev texter till en teaterföreställning som senare blev en radioteaterföreställning som gick i radions P1 den ligger på viska.se fråga Admin efter den så får ni lyssna. Den är ca:40 min lång

JAG BEHÖVER INGA "CP-GRUPPER" ATT UMGÅS ME JAG ÄR: CIVILSAMHÄLLET!

Du verkar ha en bokstavsdiagnos