Hej
Jag har en vän som jag anar mår ganska dåligt just nu. Vi har känt varandra i ett par år och umgåtts ganska mycket. Vi har träffats en eller ett par gånger i veckan och ringt varandra regelbundet. Under våren så blev hon allt mer otillgänglig trots att jag sökte henne massor av gånger.
Sedan en månad har jag inte hört ett knyst från henne och det går inte att nå henne på telefon.
Först blev jag ledsen och trodde att det berodde på mig att hon inte hörde av sig.
Men nu har jag börjat ana att hon kanske mår jättedåligt.
Jag vill inte tränga mig på henne, men är ju jätteorolig när jag inte hört något.
Jag funderar på att ringa hennes föräldrar och höra hur det är. Jag har träffat dem några gånger och känner dem lite.
Jag vill ju kunna stötta henne om hon behöver.
Hon har lite olika sorters problem och jag vet sedan tidigare att hon lätt delar upp människor i goda och onda och kan bryta kontakten med folk abrupt. Jag hoppas inte så är fallet nu.
Det är konstigt jag både vill och inte vill veta hur det är med henne. Rättare sagt jag vill att hon ska må bra. Jag känner mig lite pressad just nu, ska snart börja jobba. Det största som hänt mig på många år och jag hoppas inte att bli neddragen i hennes ev. svacka. Låter kanske egoistiskt, men man måste ju ta hand om sig själv först.
Min plan är att kanske vänta tills jag jobbat 1-2 veckor och känner att det är stabilt och sedan försöker jag nå henne eller hennes föräldrar.
Det är ju också upp till henne att höra av sig. Jag skulle nog inte kunna lämna en vän så här orolig utan att höra av mig tror jag. Fast jag vet också att man blir "hård" inombords då man mår dåligt.
Om du vet att hon bryter kontakten vid problem, så har hon en orsak till det. Hon tror kanske att hon är i vägen för sina kompisar, hon vill kanske inte vara besvärlig och lasta ngn annan med hennes bekymmer. Det är en sorts regression som uppstår när man känner att man blir en belastning. Kan vykort vara lösningen? Säg inte ngt i affekt på kortet utan bara säg att du är beredd att stötta henne.
