Sagt upp bekantskapen

Jag hade oxå problem med min mamma tillslut sa jag upp bekantskapen i ett helt år. Och det är jag stolt över. Nu har vi lite kontakt igen men det är absolut ingen bra koontakt.Tycker det var dumt att när jag var inlagd så stöttade inte vårdpersonalen det. De ville hela tiden att vi skulle ha kontakt och kunde inte se hur dålig kontakten var för mig.

Jaana79 skrev: Jag tänkte skicka en målning som jag har gjort, men det kändes som du försökte skuldbelägga mig för jag inte skickat, så jag hade ingen lust helt enkelt!

oh nä verkligen inte jaana.

(sådär kan jag inte tänka)

Jaana, antar att det här hände rätt nyligen. I och med att du är upprörd som 17.
Jag säger bara; -Bort med skräpet från ditt liv,dvs människan som stör ditt humör väldigt negativt.
Du mår pest av saker som är helt och hållet befogat. Väljer personen dessutom att varken lyssna eller respektera dina känslor och gränser du satt upp, så finns inte så mycket mer att göra än att be vederbörande att dra åt varmare trakter och önska denne en trevlig resa!

Det kändes så iaf. Och nyss sa du att jag inte ska skicka något. Det kändes också som ett försök att lägga skuld på mig.

Det har jag redan gjort ju. Just nu är jag inte upprörd. Jag bara säger mitt hjärtas mening. Ok, lite upprörd e jag, men det är skönt <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Det låter bra det Janna. Ut med skiten!! :twisted: Skriv så det glöder om tangenterna.
Blir alltid bättre så. Efteråt åtminstone.