Döden

Går rakt på sak.
Idag så ringde jag hem till min far och min fars fru svarade och sa att min far var på sjukhuset pga. hjärtflimmer och skulle be min far att ringa upp mig lite senare när han kommit hem ikväll från sjukhuset.

Jag är rädd för att min far eller min mor ska dö eftersom dem är så gammla och börjar bli till åren.
Lite egoistiskt tänkt men ändå, då blir jag ju ensamen om mina föräldrar dör och när jag tänker så får jag panik att jag en dag ska bli ensamen. Jag har ju visserligen två storebröder som jag inte har knappt kontakt med, som jag kanske borde återuppta.

Det är det att jag står min föräldrar så nära och kämpar på med min psykiska ohälsa som gör att jag blir rädd för ensamheten och sorgen som kommer att komma när nån av mina kära går bort.

Jag ställde frågan till mig själv "är jag rädd för att dö" ?
Svaret blev delvis nej, för att döden inte har makt över själen eftersom jag är troende på Jesus/Gud.
Men samtidigt är jag rädd för en del sjukdomar och att plågas till döds. Svaret på frågan är både ja och nej.



Har du någon far eller mor eller bror/syster som gått bort ?
Hur tacklade du sorgen och din vardag om du nu fick sorg efter att nån av dina föräldrar eller syskon gått bort ??

Mina föräldrar börjar också bli gamla och det är de som förser mig med mat när jag inte orkar laga maten själv.
Jag vet inte heller vad som skulle hända om de försvann. Lite skrämmande tanke, men en dag kanske man står där.
Jag har två bröder kvar i livet. En tog sitt liv. Det var jobbigt. Han ringde mig kvällen han dog och bad om förlåtelse.
Tog ett tag för mig att förstå vad han menade. Man lever kvar ändå. Det är bara så.

Usch vad hemskt.
Du har säkert hört det tusen gånger förut...beklagar sorgen, men han lever nog kvar som du säger, på ett eller annat sätt.

Båda mina föräldrar är döda. Då jag gick i psykoterapi fick
jag hjälp med att frigöra mig från mina föräldrar och leva
ett själständigt liv.
Det har gått ganska bra att bli föräldralös. Mina föräldrar
dog helt naturligt då de var ganska gamla.
Det som är lite tråkigt är att jag kommer på saker att fråga
om som det idag inte finns någon som vet någonting om eller
minns.

[size=150:2e2pivyk][i:2e2pivyk]När mammor dör,
då förlorar man ett av
väderstrecken.
Då förlorar man vartannat
andetag,
då förlorar man en glänta.
När mammor dör
då växer det sly överallt.[/i:2e2pivyk][/size:2e2pivyk]

Göran Tunström

När mina föräldrar dör kommer hela min tillvaro att krascha. Kan inte ens betala räkningar själv...Tvätta kan jag, det har boendestödet lärt mig. Jag kommer att behöva god man i framtiden. Förhoppningsvis så dröjer det minst tio år, då jag har planerat att mina föräldrar ska bli riktigt gamla och sedan dö knall och fall. Bättre det än att tyna bort på något hem, likt min mormor. Usch!

Jag är lite rädd att jag kommer att ta till alkohol och/eller droger för att "bearbeta" sorgen den dag då den kommer.
Då är det säkert viktigt att man har ett bra nätverk med människor runt omkring en.
Och kanske någon slags terapi, som du Geta fick.