trött dotter

Nu var det länge sedan jag var här hos er. Jag tror att jag behövde en timeout ifrån allt. Jag har inte pratat med min mamma på över en månad ändå så bor vi bara några hundra meter ifrån varandra. Jag ringer inte och hon ringer inte. Hon tror säkert att jag inte vill ha något mer med henne att göra, men så är det inte. Jag är rädd för att ringa, rädd för jag vet inte om hon är bra eller dålig. Känner mig som världens sämsta dotter.

Hej nika! Om jag förstått rätt så är din mamma sjuk.

Hoppas du kan lyfta på luren och bara höra av dig, tror hon skulle uppskatta det. Mina egna anhöriga hör av sig till mig mycket sporadiskt.

Det är egentligen bara till jul, påsk och på min födelsedag som de hör av sig. Då skickar de vykort. Detta gör mig lite granna ledsen. Detta att på grund av min sjukdom har jag inte haft viljan att bilda familj med fru och barn.

Tror du inte jag skulle tycka det var bra att leva som en svensson med villa, bil, barn och vovve och ha ett bra jobb, för att sedan se barnbarnen växa upp.

Jag tycker att du skall ta vara på din mamma så länge som hon lever.

Även om hon är mycket sjuk är det bra om du hör av dig. Speciellt i det tillståndet hon verkar befinna sig i.


Var inte rädd! Det kommer att gå bra!

Jag tycker att om du bor bara några hundra meter från din mamma är det bättre att hälsa på henne än att ringa. Du får då en bättre uppfattning hur hon mår om du gör så. Men det gäller ju att du själv orkar med detta. Det är nog viktigt att du försöker hålla kontakt med din mamma. Många är väldigt ensamma och isolerade. Isolering och ensamhet kan nog leda till en försämring av sjukdomen hos många.

Glöm inte dig själv i allt detta heller, du behöver ju inte vara där hos henne dagligen. Du kan ju höra av dig en gång i veckan, det räcker gott tycker jag...om du orkar med vill säga.

Det känns bara som att hon kommer att skälla ut mig. Hon vet att det var jag som fick in henne på ett LPT. Hon kanske hatar mig. Det som är så svårt är att hon inte har någon sjukdomsinstikt. Har inte haft det sen i oktober kanske längre också. Det kanske låter dumt men det är så mycket som har hänt senaste halvåret. Alla utskällningar jag fått för att jag inte trott på henne. Jag har följt med henne in och ut på psyk både med och utan poliser. Suttit med henne på nätterna och väntat på ambulans. Fått höra att jag är det elakaste barn som finns. Har även två barn hemma en 5 åring i trottsåldern och en 10 åring. Jag vill verkligen ringa men det tar bara emot, och nu känns det så dumt när det gått så lång tid. Jag är enda barnet och vi har alltid stått varandra mycket nära och hon har alltid månat om mig. Hur ska jag få henne att förstå. Hon har redan haft tre LPT.n på sig sedan november. Jag vill verkligen få tillbaka min mamma.

Har din mamma schizofreni?