Hej--- hjälp angående min bror

Hej, allihopa, Jag skrev i detta forum för drygt ett år sedan om min bror. Jag vet fortfarande inte vad jag skall ta mi till, Hur kan jag få honom att bli normal igen? (snälla läs det förra inlägget så ni förstår vad jag går igenom)


Min bror kom hem från semestern med mig för 3 månader sen nu, Han är betydligt friskare nu än han var förut, Men jag vet inte hur jag skall få ihop det. Jag har nu vårdat min bror i ett år sedan läkaren sa han hade shizofrenia. Men jag är så ledsen nuförtiden, han har varit sjuk i 1.5 år nu, Läkaren sa ju längre tid som går destu mer kommer han bli så för alltid.


Jag vet inte, men jag tror min bror påverkdes mycket av kriget i eritrea, Men det var ju längesen, han var ju bara ett barn då, hur kan det påverka honom så mycket, Min fru vill att jag tar honom till sjukhuset och vi grälar ofta om det, men jag har bara min bror,

finns det alternativa medicener som gör han helt frisk?


snälla hjälp.

tack så mycke

Jag kan säga dig, att även barndomskrigspsykoser framträder retroaktivt vid vuxen ålder. Detaljerna kan kan bli tydligare, och hans sökande efter stabilitet förvärrar tillståndet. Detta kan visst orsaka schizofreni, men jag tror barnet inom honom har börjat att protestera. Det är bra att han får vila ut i sina hemtrakter, den hjälpen som finns, kan vara via röda korsets
traumaskadecenter som finns lite varstans i landet.

Men jag tror i din brors fall, att han har drabbats av en djup deppression som går inåt, detta kan lätt förväxlas med schizofrenin, och då kan din bror återigen så småningom kunna betraktas som en samhällsmedborgare, vilket nog är viktigt i eran kultur?

Man kan behöva en kombination av en lugn miljö, mediciner, och kognitiv beteendeterapi för att må bättre...

Vid schizofreni så brukar 1/3 av de som drabbas tillfriskna helt, 1/3 återhämtar sig delvis, och den sista tredjeden av de som drabbas får kvarstående symtom... men det tar tid att återhämta sig... din bror kan behöva tid på sig för att komma igen...

Sjukdomen brukar vara som värst de första åren... sen kan det bli lättare...

Bra tips är att hålla sig ifrån alkohol och droger, som kan göra det hela värre... och att vila, sova och äta regelbundet...

Vanligtvis behövs medicin för att undvika ytterligare skov av sjukdomen...

Du som anhörig kan vara ett stöd genom att inte kritisera din bror utan uppmuntra honom... och ge honom utrymme att finna sin väg tillbaka...

Hoppas att han snart mår bättre...

Tipsa gärna din bror om Viska... här kan han prata med andra som också har gått igenom liknande saker...

Jag tycker tvärtemot vad Jocke säger. I Eritrea finns väl knappast någon psykiatrisk vård överhuvudtaget. Det är nog bättre han får hjälp i Sverige, utav någon som känner till hur krigstrauman fungerar. Då i samarbete med Svensk psykiatri och eventuellt Röda Korset!

Det kan visst spela roll om han upplevt krig i sin barndom och att det utlöst en början till psykoser och i förlängningen då Schizofreni.

Det är mycket vanligt både med krigsneuroser och psykoser vid krigstillstånd.

Jag själv har haft Schizofreni i trettiotvå år nu.

Det kan mycket väl bli så att han får ta mediciner livet ut!

Jag ger inte mycket för alternativa mediciner, de bästa är nog trots allt de som skrivs ut utav läkare.

För att undvika missförstånd så vill jag säga att den fas din bror lever i nu kan vara övergående och att han kan bli fullt frisk med behandling av Antipsykotika.

Kan bara önska dig och din bror ett bra liv!

Efter fem år är de värsta kriserna över.

Tycker du skall skaffa en God man eller ett personligt ombud till din bror.

Personligt ombud finns i hela landet och ser enbart till den som är klient hos dem. De ser till att din bror får de bidrag och hjälp som din bror vill ha hjälp med.


Bra att du tar ansvar i ett främmande land för din bror, men du skall själv inte ta största bördan! Se till att skaffa (PO) Personligt ombude till honom. Dessa följer med till läkare och myndighets personer och de för den talan han utryckligen önskar!

Du får då lugn och ro hemma också, det är inte meningen att du skall behöva ta det ansvaret för din vuxne bror!

Ha en bra dag! Nisse.

tråkigt, sjukdom är en tragedi, inte bara för den som drabbas.

Mitt svar blir nog att nej, DU kan nog inte få din bror normal igen. Om något kan få honom "normal", så är det han själv. Försök finnas som stöd, men ta inte på dig för mycket ansvar.
Han behöver verkligen inte må så dåligt som han gör nu för all framtid, och visst är det möjligt att han blir återställd igen. Min erfarenhet och åsikt är att anhöriga inte ska ta på sig för mycket ansvar och skuld i en sån här situation. Försök finnas runt och stödja, men offra inte era liv för den sjuke. Det mår varken ni eller din bror bra av.

Det är fruktansvärt svårt att vara maktlös. Här och var finns det stödgrupper för anhöriga, i stockholm bl.a. på Ersta Sjukhus.
Sök er till något sånt, eller till t.ex. IFS, en stödförening kring sjukdomen schizofreni, som drivs av anhöriga.

hoppas ni hittar ett sätt att leva med det som hänt er.
jag önskar er lycka till, både du och din bror.

Förlåt Jocke! Jag läste inte så noga vad du skrivit!

Jag kan säga till dig Ali, att vad jag förstår bor din bror hemma hos dig, stämmer det? Det första ett Po skall göra, är att se till att han i så fall får en egen bostad!

Du och din fru bråkar och jag förstår i så fall detta!

Om han inte får en egen bostad kan det knäcka både dig och ditt förhållande till din fru!

Tror inte någon vill ha sin mans vuxne bror boende hos sig!

Om det nu skulle vara så skulle han kunna få plats i ett kollektiv bestående av en egen vrå i ett gruppboende där det kan finnas personal som hjälper honom med det svåra. Han har förmodligen både positiva och negativa symptom.

Där, på ett gruppboende får han hjälp med att sysselsätta sig med städning och laga mat tillsammans med andra och han blir då aldrig lämnad i ensamhet heller!