Mitt hopp om ett liv efter detta...

Efter sjukdomen och att mina föräldrar år 2000 gick bort med bara några månaders mellanrum har jag funderat över den krassa verklighet som drabbat mig. Är döden definitiv? Hur jag skall kunna tro på ett liv efter detta utan att förlora förankringen i det "sunda förnuftet".

Tro är dessutom ett starkt ord, men kanske har jag ändå ett hopp om ett liv efter detta. Dock kan det knappast betraktas som en religion i normal bemärkelse, inte heller innebär detta hopp föreställningen att någon Gud skulle existera.

Det som jag kommer att skriva kommer förmodligen att betraktas som lite knäppt, men det är bara ett annat sätt att tänka.
Kanske kan man kalla det en hypotes eftersom den i framtiden inte bara borde vara möjlig att verifiera utan också falsifiera(eller vad det nu heter).

Jag föreställer mig en framtid där mänskligheten utvecklats till det bättre både vad det gäller intelligensen och empatin. Och nu snart till det "knäppa". Personligen delar jag den vetenskapligt korrekta uppfattningen att själen enbart består av materia. Därmed öppnas möjligheten att man i framtiden kan återskapa en individs medvetande under förutsättning att man på något sätt kan inhämta den information som krävs för detta. Denna tanke bryter vad jag kan förstå inte mot det vetenskapliga tänkandet, men naturligtvis kommer det antagligen att dröja tusentals år innan den blir möjlig att realisera. Vidare krävs ytterligare en förutsättning för att jag ska kunna hoppas och då blir det ännu svårare att förstå. Mitt hopp hänger på en skör tråd. Om det visar sig vara teoretiskt omöjligt att resa bakåt i tiden finns inget hopp, men så vitt jag vet så har expertisen ännu inte förkastat den möjligheten. Jag tänker mig alltså att mänskligheten i framtiden har möjligheten och viljan att hämta oss. Dock har jag lite svårt att föreställa mig till vad, men om vi inte matrealiseras antar jag att vi hamnar i en virituell himmel.

Om mänskligheten inte går under och vi utvecklas i rätt riktning så kanske.

Stefan! Har min poster i mitt datarum influerat dig! Där står ju hur en annan JAG såg JAG bli upptagen inför mina egna ögon!

Det står faktiskt om uppståndelsen i Bibeln! De som blir utvalda blir upptagna! Men inte alla! Jag själv inom mig själv blev inte upptagen den gången, min "bättre" sida av mig själv (Eller den "Lydige") blev upptagen den gången! Men! Eftersom han tycks vara där han skalll vara, han som är som jag så är jag rätt nöjd i alla fall!

Har du förresten läst min bältespännarna? :lol:

Har själv haft en fruktansvärd existensiell ångest sedan tonåren och tänkt på ett liknande sätt som du, så det är enligt mig inte alls knäppt.. förmodligen tilloch med mer sannolikt än många andra trosuppfattningar.
Chansen att bli återuppväckt borde dock öka om man gjorde något för mänskligheten betydelsefullt under sin livstid.. att djupfrysa hjärnan direkt efter döden är också en tanke.

God, jag hoppas att det inte finns ett liv efter detta. Skulle vara apdrygt att leva i all evighet.

Bekymra dig inte! Du lever ju bara en livslängd i taget! Nya insatser nya vinster! <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

Hej Nisse, det var först efter min andra psykos som jag började tänka i den här riktningen. Tidigare hade jag inget hopp om ett liv efter detta. Om vi tänker lika måste det bero på att vi båda har ett behov av att förklara hur något sådant kan vara möjligt, men som sagt jag tror inte och jag har ingen Gud. Jag bara hoppas eftersom det inte är helt omöjligt.

Till Bergman-Wasa. Tror egentligen inte att man behöver vara en människa som gjort något speciellt av extra värde för mänskligheten. Om framtida generationer med välutvecklad empati har möjligheten att låta livet fortskrida inser dom givetvis det orättvisa i att endast låta de som dragit en genetisk vinstlott leva vidare. Vidare kan jag säga att för att detta hopp ska kunna förverkligas måste hela mänskligheten dra åt samma håll. Det inbegriper att man tar till vara på sitt liv och värnar om vår planet och våra medmänniskor.

Till Evillyn. Har tänkt som du, men det skulle ändå vara trevligt om man fick välja hur länge man vill leva. Oberoende om min hypotes är "trams" eller inte har jag valt att leva i nuet, men det tog ett tag innan jag lyckades med detta p.g.a sjukdomen och min tidigare livssituation.