Min mor

Hej
Jag lyckades surfa in här mha en länk från en annan sida, och det verkar vara trevligt forum. Anledningen till att jag skriver, är min mamma, hon är lite över 50 nu. För 8-9 år sedan blev hon fullständigt förändrad, och det gick fort, över någon/några veckor. Jag var nästan 10 år vid tillfället, och då förstår man inte riktigt vad det är som händer, det är något som är fel, men man vet inte vad. Samtidigt kunde jag inte tro att hon, eller något kunde bli som vanligt igen. Sen blev det värre och värre, med början att förändra saker HON trodde var farliga.
Nu har jag träffat en psykolog i ca ett och ett halvt år, dock pga. andra saker från början, och även om de inte träffat henne säger de att de är nästan helt säkra på att hon lider av en allvarlig psykos. Det hemska är att, vilket jag läst om, hon inte tror själv att hon är sjuk. Vi (mest min far) har försökt säga till henne att hon behöver träffa en läkare, men hon vägrar att göra det. Han blir väldigt aggressiv och elak om man säger emot henne, även när det gäller andra saker. Jag bor inte längre tillsammans med henne, utan hon bor själv. Jag är väldigt rädd att hon inte kan ta hand om sig själv. Inte ekonomiskt, utan allt det andra. När jag försöker uttrycka vad jag känner för min far säger de att hon klarar sig. Men eftersom jag spenderat väldigt mycket tid mer ensam med henne under åren tror jag inte detta.. men jag vet inte vad jag ska göra.
Jag är jämt orolig för henne, och jag vill kunna tänka på annat än undra om hon klarar dig...

Detta är ett ganska vanligt problem och jag tycker nästan alltid det drabbar kvinnor. Kanske beroende på att de har lindrigare symptom än män och därför kan klara sig själv lite bättre.

Det finns en bok I Am Not Sick I Don't Need Help! av Amador, Xavier, som man kan läsa och den berättar hur man skall gå tillväga för att övertyga någon att söka hjälp. Boken finns på www.adlibris.se/ och kostar drygt 160 kr. Det är klart att man kan ringa sjukvårdsupplysningen eller psykiatrimottagningen, där hon bor och diskutera saken med dem.

Hej gäst! jag lider med dig, har smma problem :rolleyes: Min mossa ändrades också när jag var runt 10-13 år. Hon sa till mig att hon trodde att hon var scizofren, fan säger hon de till en 10 åring!? nu är jag 19 år jag ser att hon är allvarligt sjuk! mycket förvirrad, orolig, brist på känslor och brist på att ansiksutryck. Säger konstiga saker mm. Jag har försökt att övertalla henne att gå till en läkare men hon säger att hon är frisk! Hon har varit isolerad i över 5 år!! då är man långt i från frisk, min pappa bara ingonerar det. han vet säkert att hon är sjuk men han vill inte inse det. Nu har jag själv börjat få problem som liknar min mors problem :rolleyes: Ska gå till en psykolog om en vecka.

Har funderat på att flytta hemifrån då jag tror att jag kommer ble bättre.

Min pappa är rätt knäpp, vilket har påverkat mig en massa. Att gå och prata med en kurator (hon är väl terapeut eller nåt också säkert) är en av de bästa saker jag gjort!!!! Hela jag är så förändrad. Alla märker det inte, men vilken skillnad för mig! Det värsta man kan göra är att gå för länge och försöka att inte tänka på det. Eller inte våga prata om skiten. Då finns det risk att man blir sjuk. Man blir så stark om man vågar möta sin smärta! Då blir man inte sjuk, tror jag. Jag har tänkt: Tänk om jag blir psykiskt sjuk. Nu vet jag att det inte kommer att hända mig. (Jag är i alla fall säker på det, men sen vet man ju aldrig).

Du borde läsa Tommy Hellstens "Barn av livet". Finns att köpa på internet (inte i bokhandeln, vad jag vet). Ruggigt bra bok som bl.a. vänder sig till barn till psykiskt knäppa. Den handlar om hur man påverkas av detta.

Lycka till!