Jobb gör dig frisk!

Har försökt för ett antal år sedan. Den arbetsgivare jag skulle bli anställd på jobbet, efter praktiken, såg på mig att jag inte kunde klara av jobbet på grund av alla problem med min rygg som jag har, så han sade jag anställer inte dig, för din rygg håller inte!!
Jag är numera tacksam för det, för mina bekymmer har accentuerats och fick idag ett brev från min läkare på vårdcentralen, där ryggortoped läkaren som han skickat remiss till, för jag är inte nöjd med de beslut och vad som då syntes på röntgen!

Ryggortoped läkaren skickade då idag ett brev till min allmänläkaren, där han först vill ha en magnetröntgen!

Det börjar röra sig något och den remissen har varit ute sedan förra sommaren!!

Skit trött på att gå runt och ha djävligt ont....

Anonym08 skrev: Att jobba är ju något båda parter vinner på. Både arbetstagare och arbetsgivare. Även en samhällsvinst.
Dock, är problemen, det sociala (och kanske annat) en annan sida av verkligheten.
Jag har själv misslyckats på några jobb, och då försämrades den psykiska hälsan. Tvingades av olika skäl att säga upp mig och börja om från början.
Nu har jag äntligen ett jobb där man inte är tillsammans hela dagarna, dag efter dag. Ett vanligt kneg visserligen, men det funkar fint.
Vann jag 10 milj. skulle jag förstås säga upp mig direkt! :lol:

Anonym08, Välkommen! :lol:

Tack för det Nissegossen.
Jobbigt för dig med ryggont och allt. Samtidigt kan man tycka att arbetsgivaren kunde vara lite mer förstående. Han kanske kunde ha gett andra arbetsuppgifter. Men de ser väl till sin kortsiktiga vinst. Brukar vara så. :twisted: <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

Det var en liten firma! Jag kunde inte fått andra arbetsuppgifter än det jobbet!

jag respekterar att han sade ifrån, för jobbet var tyngre än vad jag klarade av! Det krävs mycket för att själv erkänna det!

Dessutom är jag mycket glad idag att han aldrig anställde mig! Må ingen skugga falla på honom! han är dessutom själv utbränd idag! <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Figuren skrev: Jag håller med dig på mycket. Men du verkar ha klarat dig från alla de negativa symtomen och socialfobi som många av oss har.
För oss är det inte lika enkelt som det varit för dig, det finns olika grader av sjukdomen och den ser olika ut hos olika individer.
Jag skulle också vilja vara chef men jag vet mina begränsningar. Jag kan inte umgås med folk en längre tid då jag tappar talförmågan och det jag säger förstår ingen då.

Håller lite med dig figuren, tappar också ofta talförmågan o står där som ett fån. Händer oftast i större grupper (fler än 3-4 personer). Blir lite pinsamt o man vill liksom bara försvinna då. Sökte en chefspost en gång, är idag glad att jag inte fick den. Tror inte jag skulle stannat länge som chef. Trivs idag bäst med att sitta o fixa för mig själv.

Det är nog viktigt att ha ett arbete eller om man inte orkar jobba, ha daglig sysselsättning. Det gjordes en undersökning för några år sedan och inläggningarna minskade med 80 % efter daglig sysselsättning och arbete.

Alla med schizofreni klarar dock inte av att jobba. 25 % har gruppboende och då är troligen inte jobb möjligt. Resten borde ha hyfsade möjligheter. 20 % av de med schizofreni jobbar idag och trots att 35 % är återhämtade. Det verkar som om arbetsrehabiliteringen kunde vara bättre och mer aktiv. Det som begränsar arbetsförmågan är ofta kognitiva störningar - närminne, uppmärksamhet, utförandeförmåga. Nya läkemedel är på gång mot kognitiva brister.

75 % av samhällets kostnader för schizofreni är sjukskrivningar och förtidspension och vård + läkemedel kostar inte så mycket. Skall samhället spara pengar måste fler komma i arbete. Man kan tjäna dubbelt, eftersom det kan ju minska vårdkostnaderna också.

Starkt av dig att jobba, Anonym08. Det är få här som har ett jobb.