Varit på anställningsintervju-Jobbigt!!

AnnKatarin skrev: Jag tror att jag skulle säga det till chefen (rektorn i mitt fall). Om någonting skulle hända så vill jag att någon ska veta vad det handlar om.

Det beror på arbetsmarknadssituationen. Ifall det är svårt att få jobb, ska man vara tyst. Men ifall det finns massor av lediga tjänster på branchen, kan man fundera på en större öppenhet.

Men tycker du att är det för sent att berätta om sjukdomen först ifall någonting börjar hända, eller ifall arbetet på något sätt är för påfrestande och borde omplaneras?

Varför berätta något efter tre år ? Du klarar ditt arbete och kan dölja din sjukdom som nog är av den lindriga arten och vem vet du kanske kan friskförklara dig snart och då är det nog dumt att berätta det, det blir krångligare för dig då att berätta att du är frisk. Du kanske kan avansera på ditt arbete om du håller tyst om din sjukdom vilket du säkert inte kan om du berättar att du varit sjuk för ett antal år sedan och inte vet om det bryter ut igen.

Om man vill bli förtidspensionerad, så ska man
berätta om sin schizofreni och sina psykoser.
För det blir man ögonaböj, så fort som man avslöjar
sig.
Om man däremot kan hålla sig i skinnet och sköta
ett arbete, så gäller det att hålla tyst.

aspie skrev:

AnnKatarin skrev: Jag tror att jag skulle säga det till chefen (rektorn i mitt fall). Om någonting skulle hända så vill jag att någon ska veta vad det handlar om.

Det beror på arbetsmarknadssituationen. Ifall det är svårt att få jobb, ska man vara tyst. Men ifall det finns massor av lediga tjänster på branchen, kan man fundera på en större öppenhet.

Men tycker du att är det för sent att berätta om sjukdomen först ifall någonting börjar hända, eller ifall arbetet på något sätt är för påfrestande och borde omplaneras?

Ja, det tycker jag är försent för jag kan ibland inte förklara att det är en psykos utan vanföreställniongarna mm tar över *suckar tungt*.
Lärarjobb finns det ganska många, men inte i mina ämnen. Men jag kommer arbetsträna först, så det löser sig säkert med tiden. Jag skulle dock inte rekommendera att man ska berätta för sina kollegor. Det räcker med chefen.

Anställning och tillstånd. Hälsa och tacka? På en anställningsintervju frågade hon (förhörsledaren) mig om vilken sorts skönlitteratur man läser o.s.v. helt off-topic oväsentligheter. Jag gick inte dit igen utan fixade superekologiskt teknikansvar i stället så att det inte är jag som spyr ut avgas och förstör världen enbart pga. prat. Jag promenerar till kontoret i stället för att spy ut avgas och förstöra den här världen enbart pga. meningslösa tretimmarsmöten där jag bara ska förhöras och mjölkas på hur jag tänker så att vad som sagts och gjorts kan förträngas när någon jobbar med att bara byta ut orden (typ politiker).

PSR skrev:

Figuren skrev: Kanske inte just dom som är schizofrena räknas in i den gruppen eftersom vi ställer till problem förr eller senare. Och dölja sin schizofreni är så gott som omöjligt i det långa loppet.

Det är inte vi som ställer till problem i sådana fall. Det som kan hända är att vi blir otroligt utfrysta eller något värre. Alla kan göra bort sig då och då - det är allmänmänskligt. Schizofreni går att dölja det är jag helt säker på. Inte om man är tvärpsykotiskt förstås men lite gränspsykotisk kan man säkert vara och sträva på så gott man kan.

Jo, jag ställer till det för mig själv. Min verklighet blandas av en inre fantasi som jag sen säger så att det blir helt pannkaka av alltihop. Jag blir också sån att jag tar avstånd från arbetskamrater och går och sätter mig för mig själv så de tycker att jag är konstig som en enstöring. Kan inte vara social längre stunder för då börjar jag bara svamla. Blir aggresiv och så är hela cirkusen igång med utfrysning och mobbning och omplaceringar. Just nu har jag börjat känna av vissa symptom och tror jag kommer att få en psykos längre fram har fått mord i sinnet.