Varit på anställningsintervju-Jobbigt!!

Hej alla vänner!I fredags var jag på anställnings intervju.Var så nervös.Tänkte hela tiden på vad jag skulla säga och inte säga om min sjukdom.Det är svårt,man kan inte(tyvärr) berätta för mycket om sin sjukdom.Det kan bli helt fel.Sen har jag varit borta i från arbetslivet i över 10år,och känner att nu vill jag ut igen.Fick en funderare när jag var nere på banken.Banktjänstemannen sa till mig att jag kommer inte ha mycket kvar när jag blir pensionär på grund av min sjukersättning.Som är så låg.På grund av sjukdom har jag flera gånger fått sluta på jobb.Lika trist varje gång.Nu denna gången kändes det riktigt bra.Vi får se om jag får jobbet.Var 10 man om platsen.Är bibliotekarie så det finns inte så många arbeten inom detta område.Huvudsaken att det känns bra!Godnatt alla "vänner" Mvh Sanne

Begärde dom inte en rapport från FK, många företag odyl. vill ha sådana så att de kan se vad man har för sjukdomar och för att se hur man arbetat dom två senaste åren, det blir vanligare och vanligare. De vill inte ha sjuka medarbetare. de måste ju tänka på de andra anställda och på hur lönsam en ny anställd kan vara.

Min erfarenhet är det samma - att schizofreni och
psykoser pratar man inte om på en arbetsplats.
Arbetskamraterna kan bli som en omvänd hand om
det kommer ut att man varit "galen."
Försök att jobba så mycket du kan och förmår. Det
har du nytta av senare i livet.
Bibliotekarie låter som ett trevligt arbete.

Det är nog bäst att tiga om sin sjukdom, när man söker jobb på egen hand. Får man hjälp med jobb via Arbetsförmedlingen Rehab, så är väl sjukdomen då ingen hemlighet. Då kan ens chanser att få jobb öka i och med att man kan få lönebidrag dvs arbetsgivaren behöver inte betala hela lönen själv. Många arbetsgivare vill spara pengar och anställer, därför gärna folk med lönebidrag.

Kanske inte just dom som är schizofrena räknas in i den gruppen eftersom vi ställer till problem förr eller senare. Och dölja sin schizofreni är så gott som omöjligt i det långa loppet.

Jag tror att jag skulle säga det till chefen (rektorn i mitt fall). Om någonting skulle hända så vill jag att någon ska veta vad det handlar om. Men jag vet inte, man måste ha mkt mod för att avslöja en sådan sak. Dessutom har det inte inträffat någon allvarligare incident på snart tre år för mig, men man vet ju aldrig, det kanske håller på att laddas upp. Jag hoppas att jag kan få någon mentor som jag kan snacka med när det blir för jobbigt, det kan motverka utbrotten enligt mig.