När jag läser om Blähas framtidsplaner, börjar jag tänka på
det som jag aldrig vågade. Vågade skriver jag för det är inte
så många år kvar till den riktiga pensionen. Jag vågade inte
satsa på mina drömmar om konstnärskap och artikelskribent,
bokförfattare. Av rädsla. Rädsla för att bli avvisad, att få nej.
Rädsla för att ekonomin skulle gå helt i stöpet och jag måste
leva på socialbidrag, eller att jag inte ens skulle få nåt social-
bidrag! Så jag utbildade mig till kontorsarbete - där sågs jag
som en fyrkantig skruv i ett runt hål, sedan till barnarbete,
där sågs jag också som en fyrkantig skruv.
Nu har jag i alla fall kommit in i en period då jag förbereder mig
att våga lite mer. Ta en sak i taget. Först tänkte jag då
börja sälja lite grejer på Tradera. Då måste jag först ordna så
jag kan lägga upp foton där. Digitalkamera har jag, men jag
måste lära mig att lägga upp mina bilder. Om mina saker blir
sålda, kan jag få mer självförtroende och börja sälja konst
hantverk jag tänkte börja göra. Jag läser mycket nu om olika
konstarter och hantverk och tekniker och ska sätta
igång och införskaffa verktyg samt material till målning,
sömnadsföremål och snickeri - och till vår stora, fina trädgård
tänkte jag göra en tjusig och genomtänkt design så den
kommer att sprudla av färger och blomsterdofter hela den
snöfria årstiden. Detta är mina drömmar.
Tänk om vi kunde börja visa trädgården för folk så småningom!
Min man är nog inte för det förslaget, men jag har i alla
fall inre bilder.
Nu är det tydligt att jag är i en uppåtperiod, fast dom gamla
förföljelsetankarna ständigt finns där i bakgrunden.
