Vi alla berörda på ett eller annat sätt av psykiatrisk ohälsa. För denna benämningen tar jag till på själva åkomman, emedan en läkare (psykiater) att psykologiska problem inte vållar t ex schizofreni, däremot vållar den sådana samt sociala samt att bl a utföra det praktiska i t ex det egna hemmet och inte minst erhålla ett arbete att gå tull samt även ibland annan daglig aktivitet helst utanför det egna hemmet. Sjukdomen är oftast svår och allvarlig inte minst för de indirekt berörda samt ävenså direkt drabbade.
Det av de största dilemman är att erhålla ett arbete och därmed ett sådant med en inkomst, att kunna få förmågan att leva åtminstone ett drägligt liv. Eftersom Undertecknanden själv gick en s k NECT-kurs för ett tags sen. Den behandlade i huvudsak begreppet självstigmatisering, på ren svenska ungefär självförebråelse, d v s att ha fördomar om sig själv. Man måste faktiskt tycka om sig själv! Mindes konfirmationsprästen frågade mig, med tanke på budordet ”Älska din nästa så som dig själv”. Hans fråga löd då: Bo, skall man älska sig själv? Vidare framgick på just denna att många med en psykiatrisk diagnos skulle mycket väl ha ett dagligt arbete i alla fall någon daglig aktivitet. Många saknar helt enkelt nödvändigt självförtroende.
En idé jag att de som har eller har haft kontakt med den psykiatriska vården, startar etter företag alt ett arbetskooperativ s k ideell förening alt ekonomisk förening. Visst finns det den typen av inrättningar såsen café koopen på aktivitetshuset Gyllenkroken. Detta på initiativ av IFS i Göteborgs f.d ordförande, nämligen Barbro Benjaminsson. Jag vill här nämna att jag var lite väl kritisk inställd till henne. För hon verkställde saker för vilken hon är värd en eloge!
Nackdelen med dessa aktivitetsinrättningar, är den att psykiatrisk ohälsa, trots vårt upplysta samhälle, att t ex är så pass fördomsförknippad och skamlig sjukdom, vilken absolut inte ska eller ska vara. För mig själv tar jag som en ”dödssynd” att fråga någon om ifall vederbörande har sjukdomen samt vilken behandling, terapi etc. Men är beträffande min egen, så gott som helt öppen för att hjälpa andra med liknande privata stora svårigheter. För att komma vidare, bör de som skall alla genomgå arbetsträning/arbetsrehabilitering. Därefter skriva på ett slags ”tystnadspliktkontrakt” att absolut inte yppa att företagets anställda har en psykiatridiagnos för t ex underleverantörer och kunder. Endast dock undantag för sjukdomen berörd omsorgs och vårdpersonal samt föråldrar föräldrar och syskon samt ev ”livskamrat”. Medarbetarna skall vara s k ”arbetscoachers” och stödja varandra, inte med proffesionella kunskaper och erfarenheter utan helt enkelt experter på de egna erfarenheterna av de privata stora svårigheterna. ”Tack för ordet mina vänner”!
