Jag hade daglig verksamhet.
Men jag sprudlande över av
glädje fick glädemanier.
ALFA staben hade osso tillika
flyttat över eftersom ALFA slog ihop. Då var de naturligt
att dom flyttade med de.
En jag var rädd att sända negativ signaler typ att jag var
rädd till den att hon inte hade perfekt perfekt kropp.
Så skulle jag äventyra på negativt. De kan låta trivialt med för mig var det bara att packa väskan min väska o säga hej då.
För att jag inte erkände hennes kropp eller jag var rädd att bedöma. Det var iaf nått sjukt med de.
Paranoid schizofreni maybe!?
Jag har dratt den historien förr
men jag tråklade in mig på 88:an en natt sen så våga jag ej äta med de andra pga para-noia. Hen hade varit trevlig o reserverat en plats.
Nästa dag hade jag packat full väska dåså skeppade hen hem mig.
Att ha de som råg i ryggen för att möta sin dejavu kan ha spelat in i de Inferno sedan
då jag knäcktes som en spröd pinne rätt av.
Herregud man ska steka medan järnet är varmt och det är svårt att lära gamla hundar sitt också faller man mellan stolarna allt detta sista =liknelser.
Istället för att bekämpa mig med avkall på god resurs kan man visa god ton. Dårå?
Det finns inget statisk evighet mall dom på boende stödet =drönarna såg sej själv som allsmäktiga...
De och hen på psykakut
Detta var 5månader innan elden hade spritt sig och läget kukat ur kukat ut..
