Inte någon sade något om pengar fick inte ett rött öre för det. Blev inte heller frågad om jag ville, det var ett ska
Sedan har jag själv blivit intervjuad av en som studerade på kvinnohögskolan hon hade filmkamera med sig, jag ville inte vara med att bli filmad hon satte kameran mot bordet och henne själv. Det var då tända ljus på bordet som jag alltid har gjort när jag har haft gäster allt är slängt. Jag berättade om mitt liv och om lillhagen. En granne frågade mig om det var jag han sade jag såg inslaget på kanal 10 i stan när jag bejakade att det var jag, sade han viken svada du har. Jag vet jag är en sann berättare
Jag har föreläst ganska mycket innan jag insjuknade och t.ex 2 timmars föreläsning. Jag tycker inte om att föreläsa. Troligen för att föreläsningar hade låg status på universitetet. Man var lite grann av en misslyckad figur om man föreläste.
Misslyckade är vi alla med psykossjukdom går inte att komma ifrån. Det ställer till med att vi är långt ifrån normala allt ställdes på ända åtminstone jag med den här sjukdomen. Jag lever fortfarande vilket är stort med sjukdomen man har blivit överlevare sedan kan man granska i procent hur många som lever med sjukdomen i min ålder. Inte många
