När jag skulle ansöka om avskrivning av CSN dikterade min kp villkoren. Han sa gör såhär skriv såhär. Och jag gjorde som han sa fast jag tyckte det var kass. Han är ju en myndighetspersoner och jag tänkte att han kanske hade lite koll. Initiativet till att styra upp det hela kom från honom. Det blev inte bra det tyckte jag aldrig. Hade en förhoppning om att han hade koll på läget som sagt. Men nej jag fick avslag på min ansökan. Min kp förundrade sig över hur jag kunde uttrycka mig bra I skrift. Som om jag hade tomteluva på nästippen och inte var kapabel till något. Jag hade hellre tagit ett avslag på ansökan om JAG skrivit som JAG ville. Då hade jag fått göra mina egna misstag. Det är en känsla i det - att få göra sina egna misstag. Om någon annan går in och styr och ställer och det blev fel så sitter man ju där. Jag hade säkert gjort det bättre själv. I det här fallet med CSN avskrivningsansökan känner jag definitivt att jag skulle gjort det bättre själv. Men kps och såna, positionsmänniskor som har en yrkesposition till oss psykfall.....tror man ju ändå har nån slags koll på läget. Men min tillit där till har fått sig en törn, har fått sig flera tornar faktiskt. De sitter på höga yrkesprofessionshästar och vi patienter kommer med våra livskärl tömda, vi är ingenting, och kps och annan psykiatripersonaler ska fylla våra livskärl med mening. Det är bara det att varje människa är en evighet av saker som vi levts genom livets olika många år för olika gamla människor. Men det här med att psykiatrin är gud och storpotentaten som underhuggarna ska komma till för att få en bit mat i matbordet, en dos lön för arbete och oövervinnerliga tips och idéer. Som man inte förväntas ha själv. Psykiatrin är en jantekultur. Du ska inte tro att du är något. Men den fina högtstående VÅRDPERSONALEN ska hjälpa dig. Och när de gör det - pladask. Nej det vill till att skaffa sig nog med råg i ryggen för att styra sin skuta själv. Utbildad 22 år i psykiatriträsket. Tillgång till fass. Numer tillgång till VIP vård och insatsprogram. När jag tittade på VIP psykossjukdomar blev jag lipfärdig. Det finns alltså en sån fin manual för hur skar ska drivas. När jag tittar i VIP och ser hur vården SKA bedrivas - blir jag gråtfärdig när jag då oxå ser hur oerhört nonchalant och felaktigt man blivit behandlad. I över 2 decennier. Gud om jag hade haft VIP att botanisera i när jag var nysjuk- få en uppfattning om vad man kan förvänta sig. Den totala brist på information, försök till samtal och den totala brist på utvärdering i mitt fall. Jag jag blev lipfärdig. Allt finns där. Varje yrkeskategori och vad de ska tillhandahålla för hjälp.
