Finns det någonting positivt i sjukdomen?

Min åsikt, baserad på just min pskykiska sjukdom, är att den inte har fört med sig något positivt överhuvudtaget, bara terror, förlust och elände. Det har varit ett helvete för mig som får ordet "helvete" att verka lekfullt.

Det ockulta förräderiet.

Något positivt måste det ha fört med sej om man ser bakåt till grottmänniskorna, generna har ju fortsatt att följa med människosläktet, inte dött ut, som gener som inte har tillfört något positivt för överlevnaden säkert har gjort.

Ångest och ängslan t.ex. skyddade ju flocken mot faror. Schizofreni och kreativitet hänger ihop, det vet man ju, och kreativitet för ju släktet framåt.

Kanske en vakenhet för att tänka i nya banor? Trygga individer bryr sej inte om det, de är ju trygga som de är och bryr sig inte om att hitta på nyheter.

Det här ju tänkt i stort, för människosläktet, och inte ur en enskild individs synvinkel.

Ett sinne för detaljer som andra rusar förbi.

Nej, det är klart att man inte vill ha sjukdomen, och inte att någon i ens familj ska få den heller, men när det är som det är kan man ju försöka se något positivt i det. Vad har man för val?

Det jag kommer på som mest positivt är att psykiskt sjuka människor brukar vara väldigt snälla och omtänksamma människor

Ja, det tycker jag också. Snälla och omtänksamma. Det är egenskaper som nästan har kommit bort i dagens samhälle där alla ska vara så framgångsrika och ha så många järn i elden som möjligt, så dom inte hinner vara snälla och omtänksamma.

Jag blir glad när jag träffar psykiskt sjuka, som har hoppat av denna karusell.

Jag jobbar på apotek, och dessa kunder är mina favoriter. Verkligen. Det är så, jag menar det.

Det är svårt att hitta något positivt med att må dåligt. Däremot kanske man kan hitta positiva saker med att man är just den man är. Jag hade ju inte varit jag om jag inte också haft en känslighet som både är till fördel och nackdel för mig. Man får acceptera mig som jag är, ta hela paketet.
De drag som ibland är till nackdel för mig och får mig att känna mig underlägsen, dum och förvirrad får mig också att vara en person som inte sätter mig på andra. Som förstår att livet kan vara svårt och som kan njuta fantastiskt mycket av att måla eller skriva.

flisan skrev: Det är svårt att hitta något positivt med att må dåligt. Däremot kanske man kan hitta positiva saker med att man är just den man är. Jag hade ju inte varit jag om jag inte också haft en känslighet som både är till fördel och nackdel för mig. Man får acceptera mig som jag är, ta hela paketet.
De drag som ibland är till nackdel för mig och får mig att känna mig underlägsen, dum och förvirrad får mig också att vara en person som inte sätter mig på andra. Som förstår att livet kan vara svårt och som kan njuta fantastiskt mycket av att måla eller skriva.

Att inte sätta sej på andra är en positiv egenskap, känslighet kan också vara det, man känner mer för andra och är ingen mental elefant.
Fast för en själv kan det kanske vara jobbigt med för mycket känslighet, men känsliga personer behövs. Och det behövs människor som inte sätter sej på andra. Det finns det alldeles för många som gör.