Sover mycket?

Nu har jag hamnat i en sovperiod. Är trött hela tiden. Kan sova 19-20 timmar och enbart vakna till lite för att somna igen. Så fort jag har tråkigt så går jag och lägger mig. Om något blir psyiskt jobbigt så gör jag och lägger mig.

Vägen upp ur sängen är så otroligt tung. Känns som om varje ben och arm väger 100 kg. Det tar emot så mycket även fysiskt känns det som. Som om att någon håller fast mig.

Äter knappt något, inte heller dricker jag och röker som förr.


Vad fan är det här? Jag är ju van att inte sova. Har sovit drygt 4 timmar per natt eller inget alls i 3 nätter. Så detta är en otrolig omställning. Någon mer? :rolleyes:

När man varit utan sömn ett tag, eller bara varit väldigt aktiv, kan man gå in i en vägg där orken inte finns längre... man måste få vila för att ladda batterierna igen... det är som om de tömts helt och plötsligt är energin bara slut... det hände mig i vintras... det hjälper att sova mycket, vila.... ta det lugnt ett tag så att batterierna kan fyllas på igen....

Hej frenia
känner verkligen igen ig i hela ditt inlägg .?
Isaalice sa nog sanningen med...man kan nog bara nå en gråns där man blir så utmattad eller hjärnan eller vad det är som "slåt tillbaka"-o så fixar den att man får en sömn period eller ngt istället..men inte vet jag egentligen..zzzzzzzz 8O 8O <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->
jag är sååå tacksam iaf att var ai denna perioden av att kunna sova äve om det är alldeles för mkt ..o jag sover hellre än drogar mig illegalt eller legalt för att döva ångesten
kram om du vill

Jag tror att vad Isa-Alise skriver kan stämma dvs att du sovit för lite tidigare och nu kompenserar du det genom att sova längre. Vid depression sover man normalt för lite, men det finns vissa som sover mycket längre än normalt - hypersomni.

Det finns ingenting sådant som att "sova igen förlorad sömn". Varje natt är bara ett svar på den föregående dagen och hur mycket sömn man behöver för att kompensera denna dags påfrestningar. Vi fungerar precis som alla andra däggdjur, allting annat är spekulationer. Vi människor har behov av att se oss som någonting högre; något närmare gudomligheten än "dom där håriga".

Skulle vi människor leva lite mer efter de ursprungliga priciperna för livet och dess villkor, skulle få av oss lida av ngn typ av "psykiska problem".

Får jag fråga vad hypomani är för något?