Hur ofta känner du rädsla?

Jaana79,
Syftar du på min barndomskompis nu? Har inget minne av att hon var blyg annars, utan i skolan gick det ju såklart bra att hälsa. Men i köpcentrumet gick det inte.

Jag säger hej till alla jag möter på gatan här där jag bor och säger också ha en bra dag! Ibland ger jag en handrörelse som jag visar när någon kör förbi och de flesta här hejar tillbaka och är bara glada.

Några grannar jag har sade till mig när jag har stått på balkongen och vet att det troligast är att de kommer hem från jobbet och då har jag sagt välkommen hem och två grannar, tjejer båda två sade exakt samma sak; Nisse om du visste vad det betydde för mig. Jag såg en granne som tydligen är med i hemvärnet eller något kom hem i fältuniform och jag sade välkommen hem till honom, han tittade upp och sade Tack så mycket och var nog på bättre humör sedan.

Folk vill bli sedda! Tänk på det och agera därefter.

Nej, jag menade generellt... Hon kanske var mer blyg än du trodde... Men det är väldigt svenskt också. En invandrarkille som jag dejtade ett tag sa att när svenskar är fulla är de skittrevliga och pratar, men ser han dem nyktra låtsas de om som ingenting... hälsar inte, vänder bort blicken.

Det där med att hälsa tycker jag också är lite knepigt, är aldrig riktigt säker om jag ska skaka hand eller kramas eller bara säga hej, men jag börjar vänja mig vid att jag är ganska "hopplös", och tar det inte lika allvarligt som jag gjorde förr, vilket är skönt.
Kloka ord förövrigt Jaana!

Jag brukar också heja på de flesta jag möter när jag är på promenad. Det är inga problem! En del vill inte hälsa... de är inte bekväma med det... Men när man mött dem några gånger kan de börja hälsa... och jag vet ju så väl hur det känns...!