Morgonnedstämd vs eftermiddagshängig

Har precis gjort en av Viskas självtester för att få lite koll på "Depression eller negativa symptom". Det efterfrågas där om morgondepression. Jag vaknar sedan några månader alltid mellan 02 och 04. Oftast kliver jag upp då, men lyckas ibland somna om. Däremot kan jag inte känna mig direkt ur gängorna på morgonen. Det brukar vara en ok tid på dagen.

Det kommer istället nu på eftermiddagen. Blir väldigt rastlös och rejält nedstämd. Ångestladdad.

Kan man tolka förmiddagsdepp på annat sätt än eftermiddagsdepp? Skillnad rent diagnostiskt? Varför är just morgondepression intressant som testfråga?

Har ingen ångest, men väl att jag kan bli nedstämd, men jag tar de konsekvenser mitt handlande ger. Man skall aldrig känna någon ångest för det man gör, men då gäller också att man tar konsekvenserna av sitt handlande.

Man kan inte gå omkring med en särskild skuld till någon och rätta sig efter andra, de hjärnspökena är de jag protesterar mot som ger människor ångest, som absolut inte tjänar något annat syfte än att trycka ned en.

Stå emot fast och beslutsamt, då hjärnspöken bara skall hålla sin käft.

Bli aldrig rädd är mitt råd, så får du ingen ångest heller!
Räddhåga finnes icke i Gud, hjärnspöken är icke av Gud.

Önskar det gick att styra över, kan få stor ångest över saker jag sagt för tio-12 år sedan. Dessa ångestattacker dyker upp ganska ofta. Det känns förjävligt.

Visste inte du var troende Nissegossen?

Kan se samma mönster här hos mig för jämnan... det har varit en bra period, ibland riktigt bra, sedan går det vips utför och man blir deppig. Under nedförsbacken kan jag med lätthet ta upp en bibel och läsa många sporadiska stycken ur den. Samtidigt får mina intressen under nedförsbacken en mer bisarr inriktning - från det vanliga naturvetenskapliga, matte och astronomi - till kriminalfall, seriemördare och annat makabert. I går plöjde jag igenom en hel bibba dokumentärer om medeltida tortyrredskap. Inte för att jag gillar det, men det blir nästan som ett tvång. Blir också under samma period mer lättretlig. Alltid samma j-vla sak!

Konkreta självmordstankar finns inte, för det finns fortfarande stora glädjeämnen. Ibland kan emellertid tanken dyka upp att det skulle kunna vara en utväg, men det avfärdas ganska snabbt.

Var och en får ha den tro människan själv valt. Jag prackar aldrig på folk med mitt tänk jag tror på, samt slår inte bibeln i huvudet på dem.

Bra att du inte har självförstörelse planer, du har då kommit en bit på väg, håll fast vid vad du tror på och gör dig själv ingen skada.
Rikta in dig på målet långt bort, titta inte ned, fäst blicken långt bort och håll fast vid det.

Kommer tid, kommer råd.

Det att jag numera inte har någon ångest har jag haft dödsångest och ångest luktar, det luktar död och den känns på tre meters avstånd. Man kan pressa en människa långt, till sist gör den som har blivit pressad för hårt, det är att vända sig om och gå till attack mot den som hotet kommer ifrån och jagar ut det ifrån sitt huvud. Det är inget konstigt med det, det gör även en råtta, den går till attack mot hotet var det kommer ifrån.

Vad jag gjorde för något för att bli fri från ångest var att jag gjorde tvärs emot vad ångesten ville jag skulle göra, det handlade om halvmesyrer, då jag inte ville göra det ångesten ville jag skulle göra, alltså göra tvärsemot vad ångesten ville.

Det skapade helt enkelt en större ångest än vad jag haft förut, men stod fast med mitt val.

Det visade sig, att ja, ångesten kunde inte göra något irl, det hände inget av det ångesten hotade med, den har bara makt inom ens eget huvud, den förmår inget i verkligheten utanför jag själv, jag var ett offer för hjärnspöken.

Så, ångesten finns enbart inom dig själv, avslöja trollkarlen då har han ingen makt.

Hört talas om oz? Se filmen den är sevärd