Fix ide - hur släpper man sånt?

Jag vet inte hur det står till med nätverket och din situation i övrigt. Men att flytta kan mycket väl hjälpa. Slippa se gatorna och ansiktena man vant sig vid. Ens identitet med sjukvård och allt sätter spår. Det kanske sitter taskiga minnen i väggarna? En jakt på frihet från det där och en ny lägenhet, någon annanstans är kanske bästa lösningen?

Jag bodde i värsta ghettot i Helsingborg (Dalhem) i ca 1-1,5 år. Då jobbade jag utanför Båstad så det blev ca 15-16 mil att köra var dag. Men sen flyttade jag tillbaka till Ängelholm år 2000 o har bott här sen dess. Fick en fin lägenhet i centrum. Lite dyrare, men det funkar.

majak:

Själv har jag skräck för att flytta trots att jag inte har någon drömlägenhet. Nästan varje natt drömmer jag om min gamla lägenhet där jag trivdes ofantligt bra. Den var en riktig kanonlägenhet med bästa läget i stan. Men jag blev besatt av att flytta när jag inte längre stod ut med lägenheten på somrarna eller de nya grannarna. På somrarna var där stekhett när solen låg på från tidiga morgonen till den gick ner. Och mina nya grannar var en mardröm när de spelade så högt att de gick att höra texterna trots att det låg en lägenhet emellan.

Jag har därefter inte hittat en mysigare lägenhet, trots fem sex ställen efter. Drömmer att jag åter flyttar in efter min mamma som har bott där ditintills. Hon plus kackerlackor d v s. Drömmar är smarta. Hade ju kackerlackor men det var i en annan lägenhet. Och så mamma mitt upp i alltihop. :ljus

Majak,

Flytta som är så jobbigt! Själv gillar jag att hjälpa andra flytta (äta pizza är det bästa), men att flytta själv är ingen höjdare.

Du kanske kan skriva ned en lista med vad som är positivt och negativt med att flytta?

För några år sedan hjälpte jag en granne att flytta. Hon bjöd på praliner ur en Aladdinask för att hålla mig igång.

Geta,
Nää vilken snål granne! :snopen