Att behöva prata om det man egentligen inte pratar om...

dietcoke
Du kan få hjälp av Svenska kyrkan, trots att du har gått ur Svenska kyrkan. Det för att de hjälper alla som kommer dit behöver hjälp. Gå till sjukhuskyrkan, prata med dem.

Till gränsen, nästan helt säker på att de tar emot dig och hjälper dig. Enda du behöver
gå dit och prata med dem. En chans för dem att missionera. Den dubbla missions befallningen.

Oavsett tro, ateism andra religioner de gör det för att Jesus gick ut med det

Gå dit säg som det är, att du gått ur Svenska kyrkan och behöver hjälp.

björk skrev: På vasagatan vid
Markus var jag rädd att klappa en hund som hette Gibson.
Jag blev rädd att det skulle,
komma bajs på den...

:rotfl

Vi har alla våra demoner. Mina har skrattat väldigt mycket. Kanske för att jag är rolig själv?

Själv gick jag ur Svenska Kyrkan när nya ärkebiskopen tillträdde och hon som valspråk valde Gud är större vilket är en svensk översättning av muslimernas och terroristernas Allahu Akhbar. Något sådant borde inte få förekomma från en kristen biskop.

För en del år sedan gick jag med min vän som gick bort för någon vecka sedan, på påskfirande i Uppsala domkyrka (den vackraste av dem alla) och lyssnade till ärkebiskop Antje Jackelén (häftigt namn). Predikan var stundtals mycket bra men sedan kom PK-snyftet och magin var borta.

Annars behöver inte präster vara själasörjare i den omfattning som man tror. Istället är det diakonerna och diakonissorna som man kan vända sig till och det oavsett religion. Ateism är också en tro. Kanske man kan finna hopp och kärlek åter i livet om man bara öppnar upp sig. Ateisterna gör det enkelt för sig och kanske behöver samtal mer än några andra.