Inatt dog du min lilla goa kanin, vet inte varför det hände.
Saknar dej så himla mycket.
Jag fick inte ha dej sålänge.
Förstår inte varför alla jag älskar går bort.
Jag saknar dej så mycket Snuttan.
Hoppas du har fått det bra där du är.
Att du har grönskande ängar att springa runt på, att du är fri.
Du kanske är hos Affe nu i Nangiala.
Ni finns alltid hos mej.
Jag saknar er båda.
Jag har två akvarium med fiskar i, det som är så underbart med djur är att dom kräver inga förklaringar, bara man är snäll mot dem och behandlar dem med respekt så finns dom där!
Vet ej hur jag skulle klara mig ensam, tycker så synd om att din vän ej finns längre!
Visst är Bröderna Lejonhjärta en underbar berättelse!
Vi hade Dusty hos oss i elva år två månader och tjugosex dagar. Han var en amerikansk coccerspaniel, och han ligger på en skogskyrkogård här i Göteborg.
Jag saknar hans glada viftande på svansen, och när han på morgonen hoppade upp i sängen och slickade mig över hela ansiktet.
Det är bara sorg när jag tänker på det.
Men mitt i alltihopa så kan jag le åt hur han var, nämligen gôrgo.
Han var döpt till Rantamtam Dust and Bones.
Dusty är amerikansk slang för en slagskämpe som rullar runt i vägdammet, eller bara dammig.
