Ångest..

Ännu en dikt..

Ångesten börjar göra sig märkbar..
Tårarna bränner bakom ögonlocken..
Paniken börjar komma..
Jag stampar och stampar, skriker och skriker..
Tårarna sprutar..
Jag vet inte vad jag ska ta mig till..

Ingen får komma nära mig..
Jag vill bara stänga av allt..
Bara försvinna under jorden..
Allting är svart, inte något ljus någonstans..
Det gör så jävla ont!
Ont i min själ, ont i mitt hjärta, ont överallt..
Jag vet inte vad jag ska ta mig till..

Hjälp mig någon.. Snälla!
Jag vet inte hur länge jag orkar leva med denna smärtan!

jag känner igen mej i din dikt, all denna smärta innombords.
man vet inte hur man ska bli av med den heller.
har du ingen du kan gå och prata med, psykolog eller någon läkare?
jag går till en läkare och är på öppenvården två dagar i veckan för att komma ut.