<B>Den jag kände</B>
Den jag kände fanns alltid där för mig är jag var ensam
Den jag kände höll min hand i garderoben när åskan skrämde
Den jag kände sprang i vattenspridaren med mig när sommaren var varm
Den jag kände plåstrade om mitt knä när jag trillat med min cykel
Den jag kände försvarade alltid mig när någon var dum mot mig
Den jag kände hade glittrande ögon som alltid fick mig att le
Den jag kände lovade mig att alltid vara min vän
Den jag kände lovade att aldrig göra mig illa
Den jag kände lovade att aldrig slå
Den jag kände är inte du
<B>Ett litet snitt i en vitgrå hud</B>
Så mycket sorg och hemska minnesbilder
En känsla av förtvivlan och en önskan efter ett slut
En salt tår rinner nerför en blossande kind
Först sakta, sen snabbare för att till slut droppa bort
En kniv dras sakta över den bleka huden
Först blir det en rodnad, och snart går eggen igenom
Ett litet snitt, en knappt märkbar sveda
Snart har de varma tårarna slutat rinna
En strimma av blod, så glittrande röd
Sipprar ut från det djupa såret som nyss blivit till
All smärta, ilska och sorg har försvunnit
Som magi rann de ut genom såret
En stund är de borta, men bara till såret är läkt
Då börjar allt om på nytt, så jag behåller min kniv
<B>En miljon</B>
En miljon besvikelser och krossade hjärtan
En miljon brutna löften om bättre tider
En miljon hårda ord som inte var menade
All tillit är borta
En miljon förhoppningar till ingen nytta
En miljon vita piller, råttgift och sprit
En miljon sätt att få ett slut
Allt hopp är borta
En miljon droppar av förgiftat blod
En miljon tårar för drogernas offer
En miljon regnstänk som faller på kistorna
Allt liv är borta
