En vandrare

En vandrare


Med tusen saker att bevisa
men bara för sig själv
Söker han tröst uti vinden
och släcker sin törst i en älv

Vandraren aktar sig noga
för tankar som öppnar en dörr
En dörr till en öde begravning
där helvetet finns nu som förr

Ensamheten och tystnadens lättnad
infinner sig önskvärd och kär
Men andningen tung som ett berg
för bilden av henne finns där

Han lugnar sitt sinne med minnen
minnen av allt som har hänt
Skrattar dystert men ärligt
åt varje bro som hon bränt

Mannen blickar mot tiden
som ligger framåt intill
Där världen är öppen för livet
och allt är precis vad han vill