Dyster symfoni
Vart är världen på väg,
en tår faller på min kind.
För Olof Palme och Anna Lind.
För alla barn som berövats sina liv.
Jag tänder ett ett ljus,
må ni vila i frid.
Depressionen håller landet i ett järngrepp hela året.
Från sommaren till hösten,
vintern och våren.
All tröst jag kan ge är simpel gatu poesi.
Som klingar över kullersten som,
en dyster symfoni.
Staden är så kall och hård,
gryningen så sann.
Och allting man kan göra,
är att göra vad man kan.
