Dit stigen leder
I depressionens skugga,
står en man och önskar mer.
Men visionerna dom kvävs,
av tyngden som världen ger.
Omgiven av ångest,
och livet det är sand.
Som rinner mellan fingar,
i hans sökande hand.
Månens ljus det döljer,
ärren som han bär.
Men bödeln väntar ivrigt,
med yxa och ett svärd.
Vem har berättigat dig lycka,
ingen kan undgå sina öden.
Mannen nöjer sig med inget,
och välkommnar stilla döden.
