vägen tillbaka

Alkoholen var min bästa vän
knivar och rakblad, de kom sen
mediciner äter jag än

döden knackade på
och jag ville verkligen gå
men jag för full för att stå

så döden gick igen
jag var förådd utav min vän
kvar finns bara en

JAG var ensam kvar
så till krogen igen det bar
för att söka mina svar

men jag kunde dem inte hitta
men andra hitta' min f---a
och jag ville inte titta

så jag förträngde allt
mitt liv det var för kallt
i mina sår strödde killar salt

kvar var en trasig själ och kropp
men till slut så sa det stopp
jag var tvungen att bryta cirkelns lopp

Mycket kraft det krävdes
för alltihop jag rädes
det kändes som jag kvävdes

men något som jag måste bli
det var att få bli fri
så jag var tvungen å stå i

det var svårt att hitta hit
men nu så har jag tillit
för jag har redan kommit en bra bit

men tiden sätter sina spår
och väldigt många sår
det kommer nog ta år
innan jag vila får

Fin dikt!
Jag förstår att du har kämpat. Det är verkligen starkt gjort.
Fortsätt att kämpa. Släpp inte taget om ditt liv nu när du är på väg att få fatt i det.
Lycka Till

Det man gjort det blir man aldrig av med så tänk framåt. Den här dikten visar att du är på rätt väg. Mycket fin dikt. Lycka till.

Tack flisan och Leva!

Jag kämpar på jag, den här dikten skrev jag för nästan tre år sedan, mkt har hänt sen dess. (Bland annat har jag lärt mig att man INTE får säga "förtränga" det heter BORTtränga har min föreläsare förklarat )

och just det... Jag är "Kajsa"... var lite rädd för att skapa mig en profil.... ville kanske inte att nån skulle veta vad jag skrev... eller.... hmm... vet inte vad jag menar... Men jag ville inte ha ett alias som förknippades med det jag skrev, lite larvigt kanske, jag menar det är ju ändå ingen som vet vem jag är bara för att jag har ett alias....