En dikt en vän skrev till mig efter mitt första självmordsförsök, tycker det är fin
Det rinner en sakta tår
nedför din lena kind
du vet att jag aldrig förstår
är jag kanske blind?
Jag kunde inte se
det som fick dig att gråta
nu är det jag som vill be
att någon ska lösa din gåta
gåtan måste bli löst
något vackert kan bli sönderklöst
gå i tusen bitar
men jag vill ha dig här
precis som du är
du har inåtvända nitar
nitar som skaver
du på alldeles för mycket bär
för mycket för en liten flicka
till och med en stark som du
jag vill läka din spricka
allt ska bli bra
om än inte nu, inte idag
men kanske om ett tag?
