Två dikter skrivna av mig under tiden jag var inlaggd på Lindesbergs Psyk AVD.
Den vita lilla flickan.
En liten flicka, klädd i vitt.
Ligger på golvet, ler inte mer.
Skrattar inte mer, men skriket hon ger, får mig att själv att skrika.
Hennes skrik har fastnat i den onda cirkeln i min själ.
Kan inte befrias, kan inte frias.
Blodsbrist
Allting har en gång blivit till, en gång kommit till värden.
Likaså skall allting en gång dö, dödas. Och döden själv är alltid mördaren.
Mördaren som alltid går fri.
Mördaren med en kniv av lust, vapen, och en stor törst.
Han slumpar ut sina offer med tärningen.
Jag har set honom överfalla politiker på gatan och barn i sina vaggor
