Ovila

...

O, den var ruggig. Jag hoppas inte du mår som du skriver. Den berör mig verkligen..

Jättefin dikt, jennynen....

Känner igen mig mycket i den... i svårigheten att få ro under perioder då jag mått dåligt... skräcken för att somna och för att inte kunna somna...

Jag hoppas att du får sova skönt om nätterna nu... det är urjobbigt att ha det så där...

Som tur är mår jag inte såhär nu! Råkade hitta dikten igår och förvånades över att det var precis så det var. Då. När jag aldrig kunde sova. När jag var levande död.

Jag sover fortfarande inte som en bebis på två sekunder, men det är milsväga bättre än det var!