Vinden...

Jag hör vinden ropa mitt namn.
Jag hör mitt namn i vinden.
Ingen finns här,
ingen finns där,
men vinden har mitt namn.

Vinden har mina katter.
De går i min säng,
men när jag sträcker mig efter dem,
för att klappa och röra,
blåser de bort.
Vinden tog dem ifrån mig.

Vinden visar sina monster för mig.
Träden som vajar i vinden,
visar sin andra dimension,
sina monster beredda till attack.

Vinden har allt.
Vinden har mitt namn.
Vinden har mina katter.
Vinden har mina monster.

Förvirrad och vilsen står jag ensam kvar.
Snart tar vinden även mig.

/A

Hej

Fin dikt.
Men lite sorglig. Hoppas att vinden blir ljummare snart och blåser in något bra i ditt liv.
Skönt att du är tillbaka här. Har följt din dagbok under den tid du legat inlagd.
Hoppas du mår lite bättre nu.

Flisan

Vacker dikt...

Vinden har verkligen många sidor... allt från storm till smekande ljumma brisar... och är en bra liknelse för det osynliga i livet....

Tack för en fin dikt. Roligt att du är tillbaka efter att ha varit inlagd. Det måste kännas både skönt och spännande att komma hem igen.

flisan skrev: Hej

Fin dikt.
Men lite sorglig. Hoppas att vinden blir ljummare snart och blåser in något bra i ditt liv.
Skönt att du är tillbaka här. Har följt din dagbok under den tid du legat inlagd.
Hoppas du mår lite bättre nu.

Flisan

Ja tack och lov är livet lite lättare nu. De dikter jag skickar in här nu skrev jag när jag mådde som sämst på avdelningen så de speglar inte riktigt mitt mående just för stunden och det är nog tur det. Dikten handlar för övrigt om mina psykotiska upplevelser vilket jag hoppas framgår av texten. Jag var ju lite gränspsykotisk ett tag men alla de symtomen är borta nu tack vare Zyprexan.

Vinden är positiv!vinden är tuff!vinden är sorg!vinden är glädje!
:lol: jag är nybörjare i diktensvärld!
jag föröker uppmunta dra fras om jag lyckades :lol:
ps.du är bra