Jag drar mig undan.
Jag vill ingenting veta.
Vill inte något göra,
vill ingen störa.
Sitter i min ensamhet,
i sängen på mitt rum,
tänker på livets öde,
på livets mörka sidor.
Hör regnet utanför,
sänder ytterligare en tår över min kind.
Livets alla fasor gör sig påmind.
Att vara fel i samhället,
fel på jorden och att vara fel i universum.
Både himlen och jag gråter,
men ingen förstår.
Ingen KAN förstå,
aldrig någonsin...
/A
