Eld i balonger. Skosnören i plast.
Inget verkar stå rätt till ändå så e de såhär.
Att leva men ändå inte riktigt greppa. Inte fatta
inte kunna tycka att det skall vara annorlunda.
Tar en kaka. Och det bittra som följer an.
Världen borde förändras till det bättre.
Så att alla kunde få luft och hämta andan.
Stunder av lycka ger mer smak. Schizofrenin härdar
men är ändå svår svår mycke svår. Att leva som en fadder
trots att man själv är sjuk leder ej till lycka utan död.
Skrattmåsar som gör mej förtvivlad. Ett ockrat sinne som tyder
på manipulation. Hänger en hästsko ovanför dörra men vad hjälper de.
Samma frustration som vanligt. Igentäppt som alltid. Skall man leva här och nu.
För att inse att man inget är värd. Tapper som en hästsoldat,
Manövrerar jag mot de svaga. I en strid de tror att de har vunnigt på förhand.
Det gäller att vara mild jomen men de får va nån jävla måtta o ordning.
Tänk efter själv alla kan inte leva dom måste förstå att de får göra det
bästa av det som finns kvar. Alla måste inse att man inte kan ta ta utan
kanske då istället tänka hur man inte äter på andras "kaka". Där är jag
en vägledare. Tänk efter själv prat tomt prat utfyllnad. Pumpa upp
den Bh:n istället säger jag bara det är inte tomt utan utfyllnad.
Vi ska lära att visa respekt vi kan inte agera gynnare hela hela tiden.
En da så spricker bubblan o ockret trillar ut. Gud är en människorkännare.
Han känner oss han vet vad vi går för. Han vet att vi varken är mesar
eller så kallade "mongos". Att vi kan stå på egna ben utan att falla.
Han ger däran och ser oss när vi behöver han och skänker oss all lycka.
Denna dikt blev lång.
Av en ensam Själ. Likaså heter Dikten den samma En ensam själ.
