Bortom molnen finns en verklighet,
en verklighet och värld som bara du kan ana.
Bortom haven, floderna och bergen,
finns en värld som bara du förstår.
Trygghetens värld,
världen som öppnar sin famn för dig,
bortom allt ont i denna värld.
Bortom all förvirring, sorg och skräck.
Jag hör vinden, ber honom visa mig vägen,
ut från denna värld till tryggheten och lugnet.
Vinden viskar mitt namn, lockar och ber.
Jag lyssnar, hör vinden ropa mitt namn.
Jag försöker följa men blir hindrad.
Min kropp lyder inte.
Viskningarna blir högre och gällare,
min förtvivlan värre och intensivare.
Tårarna rinner, jag ser min värld gå förlorad.
Jag vet vad som finns men når inte dit.
Sakta kasar jag tillbaka till denna värld,
en blandning av skräck våld och hat.
Sakta blir jag medveten om här och nu.
Sakta förstår jag att denna gången
missade jag chansen till trygghet.
Trygghetens värld gick mig förbi,
uppgivenhetens värld tog i stället parti.
