Din död

Livet ÄR lidande
Acceptansen är mitt redskap och vapen
Jag spottar inte på den österländska visdomen
Trots mina brister i att härbärgera den Lacanska bristen
gör jag sakta upp med mitt Jesuskomplex
Jag är ingen Messias,
vattenytan kan inte bära min tyngd,
den döde vaknar inte vid min hand
Men mitt hjärta är som mottagare av alla möjliga frekvenser
så darrande idag
Strängen är anslagen
Och all meditation, terapi och livserfarenhet
tiger still
Verkningslös
Jag vill inte
VILL inte acceptera
Jag vill inte att världen ska innehålla
det korta strået, nitlotten, felträffen
Jag vill sudda ut ditt namn ur dödsannonsen
Ge dig ett värdigt liv
Ett längre liv
Som inte slutar i en överdos vid 25
Jag vill ge dig drömmar
Vill vill VILL
Att ordet framtid
fortfarande ska ha en innebörd i berättelsen om dig
Vart tog ljusningen i slutet av tunneln vägen?
Tunneln visade sig vara en grotta
du bara kröp allt längre in i
Tills du dunkade huvudet i väggen
Och ruskade liv i mitt Jesuskomplex
Jag VILL väcka den döde
Men blir sittandes
med acceptansen som mitt enda redskap
Så blir du min största utmaning och läxa
Din död blir meningsfull för mig

Ingen död är ärofylld, meningsfrände.

Nej. Men ibland kan en död kännas onödigare än andra. Det gör så förbannat ont när ett liv bara kastas bort och smulas sönder. När man har sett den unga kraften, förväntan inför ett stundande vuxenliv och allting bara utvecklas åt helt fel håll. Hur det bara går utför. Och maktlösheten. Den förbannade maktlösheten. Finns det något smärtsammare?

Det svåraste för en förälder är nog när en son eller dotter begår självmord.

Jag tycker också att det är meningslöst när en ung människa som har ett långt liv egentligen, begår självmord.

Finns det något meningslösare?

Sedan är det ju så att man måste respektera de val en människa gör i och med sina liv.

Är det så att en människa tar sitt liv så är det förstås inte bara den människan som misslyckats, utan vi alla i samhället som inte kunnat göra förusättningarna bättre för den personen.

Det är alltid sorgligt när någon anhörig dör. Det hör till den mänskliga naturen att vi sörjer..Det är naturligt att sörja. Ibland är acceptansen vår enda utväg.
Vi måste ibland se döden som en [i:2ah7du9q]övergång[/i:2ah7du9q]. Självmord eller en naturlig död är det ändå en övergång.
Jennyen, du har mitt totala stöd..Jag beklagar det som har hänt.
clint