Han viskar saker i mitt öra,
hånar mig,
målar upp hur han tänker
förnedra mig.
Regisserar sin marionett teater
från helvetet.
Jag hänger som en docka
I hans trådar.
Väntar på att det ska ta slut.
När det är över kan jag andas igen.
Och sen kommer SKAMMEN.
Idag hände nåt nytt.
Jag kände att det fanns en liten därinne som hade plågats länge nog.
Jag kände att det fanns nån därute som ville skydda henne.
Att det där onda inte är jag.
Hoppet vaknade.
