flum i sommarnatten

Tjocka väggar av glas
lutar inåt som en pyramid
Doft av bensin och svarta prästkragar.
ständigt regnbågsljus.

Tre fullmånar ovan i natten
Jag flyter på rygg i orent hav
Smak av död, längtan och banan.

Bottenlös brunn i mitt köksgolv.
Rinner floder av smält fett ner.
Blandas med smuts och matrester
samt ett mycket litet hjärta av rött guld.

Sitter i väntrum med rött sken.
Röker pipa formad som klo.
Bakom det gröna draperiet bor ångesten
och när den vita fågeln sjunger
vet jag att det är dags.

Kompakt sorg mellan gula betonghus
Människorsläktet har börjat muteras
och på regntyngt moln
dansar mina snusdosor finsk tango

Betraktar daggvåta fläderträd
en svart sommarnatt
och kramar sedan desperat den sista kärleken
ur solmogen citron.

På femte våningen vecklar jag ut flugan
och låter den flyga.
På femte våningen störtar violetta stjärnor in
om natten när jag vaknar
På femte våningen har svart kniv verkat.

Samlar lönnlöv på hösten och pressar
tänker att dom kan vara bra att ha.
I skuggan av framtiden

Min fjärde värld består av nio kvadratmeter kort grönt gräs
En röd tulpan.
En vit orkidé.
En svart ros.
Där finns inga ljud och himlen är matt svart.
En enda känsla existerar.

Bra! Men lär dig acceptera att mirakel finns, och inte bara som ett givet ögonblick! Då kan texten bli mer levande utan förutfattade meningar!

Om man ser texten som ett verk, så upplevs den som aningen cementerad, kanske din avsikt? Men ändå, livet är inte en självklarhet för många!

Men du har spirande knoppar av optimism i vissa sekvenser, fortsätt så!
Eller åtminstone en stänk av humor!