Verklighet

Viljan
är stark
men
själen
lamslagen
inuti

Vart tog all det goda i livet vägen?
Som en ekande sång, lurar funderingarna...
Duger jag, kan jag bli älskad av andra och mig själv?

Dropparna
samlas
i din lägel
Gud
Mitt
hjärtas
tröst

Någonstans blev själen skadad, om bara det fanns ett balsam och ett bot. Åtgärden för en reparerad vardag, är så långt borta.

Det finns
ett hopp
undangömt
bland allt
Ett ljus
som
strålar
ideligen

Var dag gäller, att hitta det som får en att må bättre. De tomma skratten, de gälla färgerna, det kommer bli verklighet en dag...

:bravo:

Den påminner om en dikt av Karin Boye.

Den gudomliga våren :tummenupp

Tack

Jättebra dikt!