Jag låter min älskade vänta.
Jag låter min älskade leva sitt eget liv.
I hans ögon ser jag verkligheten
där ser jag mig själv.
Vi speglar oss i varandra och kommer till drömmarnas land.
När vi är tillsammans finns det inga andra
som kan kapa våra kärleksband.
Jag låter min älskade känna
röra vid min hud,kyssa min kind.
Jag låter min älskade hålla om mig
medan mina tårar rinner som en flod.
Kärleken bubblar inom mig,du är vacker.
Vi leker och det berör våra sinnen.
Vi skapar elden som brinner,passionen.
Det blir en dag då våra minnen
är allt som finns kvar.
Jag låter min älskade älska.
Han får älska mig naket och totalt
och jag älskar honom underbart.
Vem är min älskade?
Det är det ingen som vet
men han finns i den längtan som finns i mitt hjärta
och jag väntar på honom i evighet.
Du tar mig med storm. Kryper under skinnet in i hjärnan med din innerlighet. Skapar dig en evig bild där. Ett minne. Som lever, pur, skälver. Du var mig så nära, i eviga tider. Höll mig som pieta när jag föll och ramlade. Gudomlig tröst från en människa. Mina bara ben skriker av längtan till dig. Du. Storheten i mitt liv. Som älskar mig med hull och hår. Och som jag kan älska. Men inte utan svek och svärta tyvärr. Sån lång vindlande farlig resa vi gjort. Du mötte mig i utter dispair. Fanns du där? Älskade du mig? Hade vi något? Jag kommer inte längre ihåg. Du är en skugga ur det förflutna. Jag har varit med om dig. Kan aldrig glömma dig.
