jag äter o äter jag blir bara fetare o fetare
fulare o fulare
för varje kg som bär till faller en ensam tår
den tåren inom mig den skriker men du hör ingenting
hatar mitt yttre jag vill bara spy varje gång jag ser mej själv i spegeln
i bland vill jag bara ta mitt liv
för jag har blivet ful
står inte ut snart mer
ful ful blir bara värre o värre
vill inte se ut på detta viss
ärr överallt.
Nu tänker säkert nån varför inte bara banta så löser sig allt
så enkelt är det desvärre inte.. lider av en obotlig hudsjukdom som aldrig går bort. maten jag äter den lindrar min sorg, ingen som bryr sig men det gör ingenting. känner på mig att jag snart får röra himmlen..o bli till luft..
Ni som är så smala med er anorexia visst är det synd om er
men ni är ialla fall accepterade så kallade fina
men vad händer med dom överviktiga o dom som lider av sina ärr dom görs det bara narr av i vår sjuka värld.. jag vill inte leva längre
