Skrev den efter jag mådde som sämst o kommit ut ifrån avgiftning av diverse preparat. Tycker att den är ganska passande och stämmer bra mot det som verkligen inträffade.
Mår ganska bra och har inga problem,
förutom lite grann på mitt nervsystem.
Jobbade på apoteket för första dan,
hittade en tablett, Flunitrazepan.
Tog den på kvällen och mådde så fint,
lugn o fin och inte alls så svagsint.
Senare hittade jag tabletten Dolcontin,
ändå visste jag att det var ren Morfin.
Tog denna och mådde som en "president",
fastän jag egentligen var en psykpatient.
En i veckan, två i veckan, till sist varje dag,
ingen märkte nåt, det syntes inte på mina ansiktsdrag.
Till sist insåg jag att jag var fast,
då jag tagit det allt som oftast.
Såg ingen annan utväg,
eller kalla det en genväg.
Tog hem en spruta med en kanyl,
samt ett annant ämne, Fentanyl.
Satte sprutan i armen för att ta mitt liv,
men jag hade tidigare varit alltför destruktiv.
Därför hade jag utvecklat en viss tolerans,
endast därav undvek jag denna dödsdans.
Hamnade dock på intensiven,
och känner mig som en efterbliven.
Totalt stopp var det som gällde,
och det var ett rent skräckvälde.
Efter ett tag kom jag ut,
men kände mig helt slut.
En månad senare mår jag relativt bra,
det var ändå jag själv som fick avgöra.
(För det var jag själv som ringde ambulansen...)
/skrivet från Richard's nöd-/extra-konto...
