Tankar är alltså inte rösttankar? Rösterna låter så verkliga, precis som om dem faktiskt existerar samtigt som mina tankar som verkligen är låga, dem tankarna tänker konstruktivt på att skapa en integritet, men rösttankarna tar över rollerna ganska snabbt så jag tycker det vore tacksamt att veta vilken av tankarna som faktiskt kan vara en själv.
Via aktivitet kan datorn visa bilder, men hur fokuserar man hjärnan på en särskild bild eller text. Det kanske vore bättre att fokusera på vilka röster man ska lyssna på. Eller rättare sagt att många kan utbildas i att kritisera tankeurspunget, och fråga sig, är verkligen ens tankar relevanta nog att döma eller rosa ngn?
Vars är världen på väg?
Författare till inlägg
