Jag håller på och läser om en bok av Philip K Dick som heter så. Den utspelar sej i framtiden, och handlar om ett samhälle som uppstått när ett stort mentalsjukhus blev övergivet. Dom olika patientgrupperna höll sej mestadels för sej själva, och bildade "klaner". Dom kan dock samarbeta till viss del om olika projekt. När boken börjar utspela sej har det gått 25 år sen sjukhuset föll och patienterna blev lämnade åt sitt eget öde. Följande "klaner" finns:
- The Pares (från paranoia). Parernas liv kretsar kring paranoia. Dom lever i en stad full av larmsystem och försvarsanordningar och är extremt misstänksamma.
- The Mans (från mani). Övriga klaner är ofta lite rädda för manerna eftersom dom får aggressiva utbrott. Dom lever i en väldigt oorganiserad stad, eftersom dom hela tiden påbörjar nya projekt som dom sen glömmer bort lika fort. Men ibland så fixar dom faktiskt bra uppfinningar.
- The Heebs (från hebefrenisk schizofreni). Heeberna har mest en massa negativa symptom. Dom bor som i en stor kåkstad, och utnyttjas av dom andra klanerna för grovarbete. Dom luktar äckligt eftersom dom inte sköter sin hygien, och protesterar aldrig mot att dom blir utnyttjade av dom andra klanerna. En del betraktar dock heeberna som helgon som har frigjort sej från alla värdsliga behov.
- The Skitz (från schizofreni). Skitzerna har mycket positiva symptom, ser och hör saker som inte andra gör. Även deras stad är lite sunkig och oorganiserad, men det är ändå en riktig stad, medan heeberna mest bor som på en gigantisk soptipp. En del (inklusive dom själva) tror att skitzerna har övernaturliga krafter.
- The Deps (från depression). Dom är deprimerade och gör allting i snigelfart. Parerna säger att Depperna bara är lata.
- The Ob-Coms (från obsessive-compulsive disorder). Deras stad är byggd kring ritualer och siffror, dom måste alltid räkna alla steg dom tar och gånger dom rör vid t ex en bordsyta osv.
- Till sist har vi the Polys (från polymorf schizofreni). Dom är egentligen ganska normala och har en byggt en helt vanlig stad åt sej.
Jag får intrycket att polymorf schizofreni var lite av en slasktratts-diagnos på sextiotalet när boken skrevs, som man kunde få på ganska lösa grunder. I boken är det iaf så att invånarna i övriga samhällen faktiskt har nån störning som format hur deras samhälle ser ut, men pollysarna visade sej vara ganska normala när sjukhuset övergivits och alla får klara sej själva. Det sägs också i boken att "alla barn är Poly". Alla dom olika klanernas barn går i skola tillsammans, eftersom dom är ungefär likadana. Det är först när barnen kommer in i tonåren som man kan se vilken "klan" dom ska tillhöra, och en del förblir "poly" hela livet.
