Skillnader privat, offentlig psykiatrivård.

Se hur det går att gå förbi långa köer med hjälp av pengar. Läs här på Aftonbladet!
Att skriva ut mediciner är ett svårt dilemma, när inga andra resurser finns tillhanda.
www.aftonbladet.se/debatt/kronik ... 3243310.ab

Det är lite "kärringaktigt" att gå i psykoterapi och sjukgymnastik, anpassad för
psykiatripatienter tycker många män. Det gäller att inte visa sig svag. Då är det
lätt att avfärda sådan behandling.
Nu vet jag inte hur det är men förr var en del privata läkare knutna till Försäkringskassan
och då blev det inte så dyrt.
Nu tycker jag att många medlemmar här på Viska vittnar om att de blir erbjudna
ett smörgåsbord av behandlingar i offentlig sjukvård.

hur kl e de ked anl bos

Jag har haft tur under hela min sjukdomstid, kan inte klaga. När jag uppsökte psykiatrin första gången i påskveckan 1974, fick jag tala med en jourläkare klockan var väl 01.00-01.30 och hon sade att jag skulle återkomma klockan 08.00 och jag åkte hem efter att ha berättat min historia för henne prick 08.00 var jag där och då hade hon skrivit ned en sammanfattning om vad jag hade sagt. Jag fick rätta henne på punkt efter punkt och när hon kommit halvvägs så avbröt hon och sade att jag blev inlagd och det var bara att gå upp på en avd med en vårdare och jag fick en säng på Sahlgrenska psykiatri på psykosavd.

Därefter redan samma dag injektioner med något depåneuroleptika som jag idag inte vet vad det var. Där stannade jag i sex mån tills utredningen sade att jag hade schizofreni och innan behövde jag intyg från läkare pga jobbet och jag fick skrivit på intyget psykisk insuff! När utredningen var klar så stod det i sjukintyget schizofreni syndrom. Alltså olika tecken som tyder på schizofreni men det hade jag för länge sedan själv förstått.

Därefter fick jag träffa en läkare från Lillhagen som skulle vara någon slags expert på just schizofreni och han som jag senare fått veta gått den långa vägen från sköterska till då underläkare hade jag i ca; 6 år av hans karriär tills 1980 då sektoriseringen av psykiatrin genomfördes och jag kom att tillhöra Östra Göteborg medan den klinik jag hade haft innan var centrala stan. Då var den läkaren redan överläkare.

Jag tillhör fortfarande Öster, för jag har bara flyttat inom samma stadsdel (Ursäkta om jag säger det "finare" Göteborg

Jag har därefter att Östra Sjukhuset byggdes och därefter att psykiatrin på Östra tillkom för några år sedan tillhört öppenvården på Östra Göteborg vilket ligger en bra bit ifrån Psykiatrin för sluten vården som finns på Östra (Har utsikt från två rum rätt in på psykiatri Östra)

På öppenvården har de dessutom en avd för de som är inneliggande på öppenvården.

Jag har varit med från det gamla på gamla sanatoriet som egentligen heter Renströmska sjukhuset ett stort parkliknande komplex som tydligen skall säljas på marknaden till privata intressenter synd, för det hade blivit en väldigt bra kommunal rekreations plats med givetvis spa och om de satte i stånd de gamla stora bassänger avsedda för vatten, det är ju utgrävt det är bara att bygga pooler så har ni en fritidsanläggning av rang! Det råder ingen tveksamhet utan luften där är känd för sin kvalitet i Göteborg och det var ju egentligen byggt för lungsjuka och då Lungtuberkulos insjuknade förr i tiden när det inte fanns annan bot än frisk luft. Anläggningen ligger i direkt anknytning till hela Delsjöreservatet så den som kan slanta upp pengarna gör ett riktigt klipp.

Psykiatrin flyttade från gula villan vilket var namnet på villan där öppenvården var. Jag hamnade där ca! 1998 efter andra turer och blev då tilldelad samma läkare som jag fortfarande har. Han är numera överläkare och när de var kort på läkare hoppade han in och var överläkare för slutenvården också och då har det tjänstgjort en utländsk läkare på öppenvården under tiden, men han har hela tiden haft det övergripande ansvaret.

Jag fick genom kontakt med sjukhuskyrkan, genom att jag innan jag uppsökte kyrkan var bekant med två personer som fick jobb där och som jag kände sedan tidigare då vi umgåtts i samma kretsar och när jag kom i kontakt med dem gick jag ofta dit och pratade. Sedan fick de en ny chef, hon var utbildad psykolog och verksamheten flyttade från Lillhagen i och med att sjukhuset lades ned och sjukhuskyrkan tillsammans med kyrkans jourtjänst hamnade vid Ullevi där det i lokalerna varit dispensercentral och huset, en gammal 1800 tals kåk i trä var tidigare fattighus. Där gick jag i ungefär en 5-6år i terapi hos den psykologen och en av dem jag kände redan 1975 när hon fick anställningen tror jag att hon jobbar kvar.

Psykologen hade för vana att använda sig utav mina texter i sitt jobb när hon pratade om sitt jobb bland de som är psykiskt sjuka i kontakt med myndigheter bla. Hon hade visat en utav mina texter för en präst och han ville ha den för att kunna läsa upp den på en tema Gudstjänst i Domkyrkan i Göteborg varvid vi också tände värmeljus som vi placerade på altartrappan för alla de som mindes någon som inte är med oss längre.Behöver jag säga att trappan nästan var full av värmeljus, för någon som vi hade i minnet och mindes?

I alla fall jag har fått tillgång till psykolog på Lillhagen tidigt men då bara en kortare tid. Det var en som var sommarvikarie och han gick på timtid och när jag pratade med honom så gav han mig det mesta av tiden så att vi pratades vid långt in på den hösten och han blev så tagen utav vad jag hade att berätta att han sade det att, när du nu får en ny psykolog så tala inte med en gång allt vad du har inom dig utan tänk på vad du har att säga och tala inte om allt för vem som helst som är psykolog, för det är inte alla som kan ta emot vad du har att säga!

Jag har bara blivit bra bemött av alla som har haft i offentlig verksamhet som jag har haft med att göra. Detta inom alla yrkesgrupper även poliser har varit mycket professionella och har aldrig gjort några övergrepp på mig utan att alla har skött sig mycket väl.

Det finns mycket mer att berätta, här är bara en bråkdel av vad jag har att berätta av historier jag kan ta upp.
Kram alla!
Nisse