Geta skrev: På 1970-talet var det full rulle i psykiatrin. Det fanns en fritidsledare anställd som höll igång oss. Det började med morgongymnastik. Sedan hade vi möte på avdelningen där allt diskuterades. Utflykter var vanligt. En gång satt jag och somnade på konsthallen.
Jorå, så var det även om jag inte kom i kontakt med psykiatrin förrän på 80-talet. Vi hade gymnastik, bildterapi, kroppskännedom, sjukgymnastik, grupper och läkarkontakt minst en gång om dagen. Vår dåvarande överläkare hade många idéer om en bra vård. När han slutade förlorade vi mycket av våra aktiviteter. Jag hade tur och fick enskild bildterapi och kroppskännedom. För andra blev tristessen svår.
Avdelningen var för akut sjuka så där var en hel del konflikter vi inte lyckades stävja. Själv var jag stark och markerande och några var rädda för mig.
