Framkalla sjukdom!

Jag borde nästan få en oskar för bästa prestation, ingen tror på min hemlighet nu när jag berättat, och allt blev värre känns det som, känner mig som världens största egoist.
Bättre att säga sanningen har rätt många som inställning, men om den är för jobbig, blir det lite kontra produktivt där eller? Jag är osäker på om det är schizofreni eller nåt annat som spökar, man har lyckats hålla sig någorlunda frisk, men jag förstod att det var på lånad tid.
Nu till det egentliga problemet, känner att jag nu måste släppa taget om det som hållit mig flytande, måste ta reda på hur jag egentligen mår. Eftersom jag innerst inne mår bra när jag blir sjuk, är man lite skraj. Kommer man då att dra i handbromsen om det skulle spåra ut på något vis? Känns lite som att vilmarksäventyr, där man ska paddla kajak i en fors, men saknar all utrustning och hoppar i ändå. Kanske inte det smartaste man kan göra.
Man har redan brännt alla broar och det är som det är ändå. Befinner mig änn i lungt vatten. Jag känner mig stark i psyket för stunden men det kanske ändras snabbt. Vad tror ni?

Det är nog inte schizofreni om du kan framkalla
det eller hålla tillbaka det.
Schizofreni tycker jag är helt omöjligt att hålla
tillbaka eller bestämma över.
Det är väl därför som det inte är så mycket
sjukdomsvinst med schizofreni.
Detta att bli omhändertagen vid sjukdom. De flesta
verkar sky schizofrena.

Välkommen!

Du berättar inte exakt vilka symptom du har, så det är svårt att bedöma vad du lider av. De flesta som tror att de har schizofreni har nog det inte och väldigt många som får schizofreni är inte medvetna om att de är sjuka. Psykos innebär i praktiken oftast att man själv inte är medveten om att något är fel - man tror på sina vanföreställningar och hallucinationer, som verkliga sinnesintryck.

Jag tycker att du skall kontakta vården och berätta för dem att du tror att du har schizofreni. De kan nog ganska snabbt ge dig ett lugnande besked. Jag tror inte det är bra att gå och oroa sig över att man har sjukdomen. Det är en stressfaktor och en sak som kan förstöra livet säkert med tiden.

Vad jag kan förstå idag, har jag levt med en obefogat rädsla för i stort sätt allting och man har reagerat väldigt konstigt på det känslomässiga planet. Har nog alltid upplevt att folk är taskiga och gjort mig illa, vilket ter sig helt naturligt om man har varit och är överkänslig. Det naturliga blir således att jag tror folk vill mig illa. Ska kanske nämna att jag kännt detta sen barnsben, menar känsligheten då. Den paranoida tillståndet kom nångång vid tonåren lite osäker där kan inte peka på något specielt, men kan berätta om tillfällen då jag av yttre påverkan av alkohol har hammnat i ett tillstånd, där jag känner mig medveten om allt som försegår runt mig, men är handlinförlamad eller kroppen gör som den vill ändå....
En gång höll det på att gå riktigt snett, fickför mig något på en fest. Jag tror att den bakomliggande rädslan gör att jag gått i försvarställning och för detta vill jag tacka gudarna.
Bra självhjälp det här, måste ventilera mina tankar, känns att det är okej att berätta saker nu, kan inte berätta allt men vem orkar eller vill...Det som känns olustigt är känslan att man vet att
man kan tänka logiskt och ta rätt beslut, men att detta kan sättas ur spel när som helst. Vet nu att de inte kommer varken idag eller i framtiden, nja säker är jag kanske inte, kanske är jag så pass avtrubbad och trött att jag inte bryr mig om det längre. jag tycker nog att jag har den mentala hälsan kvar änn, vad tycker ni?

Jag tror att i vissa fall kan man framkalla schizofreni. Tror att det är precis det jag gjort faktist.