Panikångest

Godafton alla jordbor.

Jag är ny här och ganska grön på allt vad forum innebär överhuvudtaget men jag kände att detta nog är stället för mig. Här kan man lätta på sin hjärtetyngd och få hjälp, råd och vädersnack utan att behöva dölja sina känslor och tankar.

Eftersom jag inte är säker på huruvida jag har någon psykisk åkomma eller ej så är jag väl förmodligen hyfsat frisk men det hindrar ändå inte ångesten och frågorna från att snurra i mitt huvud.

Här kommer min bikt och aktuella historia, jag är tacksam för seriösa svar.

Jag är en kille på 21 år som anser mig själv vara lite vardags galen. Jag vågar stå för min åsikt men vet inte alltid vilken min åsikt är eftersom allt ju är relativt. Jag har sysslat med musik sedan barnsben och skriver egna låtar mer eller mindre dagligen. Jag har varit influerad av 60-70 talet till både musik, stil och tänkande längre bak än jag kan minnas och där kommer också berusningen in.

Mitt intresse för det psykedeliska har mestadels uppstått av den musik jag älskar och musik har ju en förförisk kraft. Jag var nog ganska naiv när jag började röka gräs för några år sedan och tänkte inte direkt på konsekvenserna. I början mådde jag underbart och njöt likt en prins varje gång jag kom över röka. Med åren började jag få mindre besvär under rusen såsom rädsla för kroppsliga skador som hjärtfel och såvidare.
Eftersom jag vet att inte kroppen skadas av gräs (bortsett lungorna) så inser jag att det hela sitter i huvudet. Då jag gick på folkhögskola under den värsta perioden och ändå rökte trots riskerna att bli påkommen utvecklade jag en stress som senare blev värsta nojan. Jag tyckte jämt att lärare och elever tittade fundersamt på mig trots att jag aldrig var påverkad på skoltid.
Plugget gick bra och jag fick högsta betyg i både det och i ämnet fest. Det var supa och röka så gott som varje dag och jag gjorde hundra procent på båda områdena.
Så kom den värsta dagen i hela mitt liv. Jag hade inte rökt på ett bra tag innan jag tog ett par bloss en solig fredagsmorgon. Jag var spänd under hela ruset eftersom jag var rädd att någon skulle upptäcka mig på rummet och ruset och spändheten verkade sitta i flera timmar.
Min polare (också rökare) kom sedan för att hämta mig eftersom vi skulle åka till grannstaden och festa. Minns att jag kände obehag av att sitta i bilsätet och det var som att bältet skar i mig. Allt kändes jobbigt och jag kontrollerade hela tiden min kropp och mitt hjärta för att se att allt stod rätt till. Så kom vi till en förfest på kvällen och jag kände mig fortfarande orolig och en smula uppjagad. När jag väl druckit en massa alkohol kände jag äntligen lugn och vi drog iväg till krogen.
Vid kvällens slut drog vi hem för att slagga och jag somnade utan besvär full som jag var. Morgonen därpå åt vi frukost och helst plötsligt kände jag en svår ångest inom mig (jag hade inte rökt sedan fredags morgon) som bara växte och växte. Jag kände mig ovärdig att sitta där i det trygga köket och äta mat och mängder av tankar snurrade inom mig. Jag kände att jag var tvungen att dra därifrån så fort som möjligt och ta bussen hem för att inte få något utbrott. Minuterna jag väntade in bussen var ett helvete.
Jag antar att jag upplevde min första panikångest och att inget skulle bli sig likt efteråt. Jag var livrädd för att jag var galen, schizo eller nåt och bad till Gud att "blir jag fri från det här ska jag aldrig röra röka mera". När jag kom hem satte jag mig på en bänk vid en sjö för att söka harmoni i naturen men jag kände ingen harmoni, bara något mardrömslikt, som att jag inte längre passade in i det naturliga, att jag var ett gift som naturen ogillade. Det kändes mycket deprimerande eftersom jag alltid älskat att vandra i skogarna.
Ångesten och rädslan gick över under dagen men oron fanns alltid där. Jag brukade söka frid genom att läsa bibeln som alltid gett mig trygghet men ofta fick jag tvångstankar att tänka på något hädiskt samtidigt som jag läste och jag ägnade all min kraft åt att trycka bort dessa tankar till en dimma av nonsens. Jag blev livrädd att något annat hade fått övertaget om mig.
Jag bad och gav mig själv löften och fick tillslut sinnesro och nu mår jag bra men jag kan fortfarande komma på mig själv med att känna efter med handen om hjärtat eller nypa mig själv i magen och en massa knepiga saker. Det händer när jag dricker alkohol att jag blir sugen på att röka och då har jag svårt att stå emot.
Har rökt en hel del sedan jag svor att aldrig göra det igen. Jag har inte fått något värre attack efteråt men dagen efter jag rökt är jag stressad och under natten som kommer får jag sömnproblem, ibland knepiga vakendrömmar som känns främmande. Sist kändes det som att mitt hjärta slog snabbare och snabbare och snabbare och jag kände att "nu dör jag" och när det inte kunde gå snabbare längre så bara jag slocknade i en underbar känsla av avslappning och kunde sedan somna djupt.

Jag kan fortfarande skilja på verklighet och fantasi och brukar ibland skratta åt mina dumma nojiga tankar och avfärda dem men jag är som besatt av att hitta information om cannabis och schizofreni för att se om jag "stämmer överens eller inte".

Någon som kan ge mig ett gott råd?

Du måste absolut sluta med droger, det här du beskriver är dåliga tecken på att ditt psykiska system inte tål påverkan av droger. Själv har jag gått på droger men mest alkohol och det har påverkat mig på samma sätt som du beskriver. Fruktansvärd ångest när det hela går ur, förintelsetankar och depression. Jag har slutat med detta elände men lider av de personlighetsförändringar det har skapat. För det är så droger fungerar, du blir en annan människa under ruset, men så smäningom kommer hela din personlighet att förgiftas även som nykter. Vanföreställningar om att vara förföljd och hotad är t ex en sådan förändring liksom svårbehandlad depression. Du blir misstänksam och förbannad på allt och alla. Du är ju ung och har framtiden för dig, sluta innan det är försent!
(Jag vet hur det låter, känner mig som en moraltant och kommer ihåg hur jag själv reagerade på dylika kommentarer i min ungdom. Men som sagt, insikter vill gärna inte infinna sig förrän skadan redan är skedd. Därför så säger jag det här ändå.)

Hej Crazy Diamond! Jag hade också ett missbruk av cigarretter och alkohol. Då var jag 23 år gammal, men jag missbrukade inga andra droger.

Jag satt en gång vid den tiden på en buss som precis stannat vid Drottningtorget i Göteborg. Då kände jag hur Hjärtat plötsligt utav någon anledning började slå så fort, kände omedelbart en stark ångest och trängde mig av bussen för att springa och ta en Taxi till akuten på Sahlgrenska sjukhuset. Men jag sprang bara 50 meter sedan stannade jag och bara stod och skakade vid ett räcke.

Mina ben var som géle och mina armar som sparris. Jag stod där och bara skakade det kändes som en evighet innan det gick över, men det tog högst 10 min.

När jag självmant sökte mig till psykakuten första gången hade jag varit utan alkohol i tre veckor vilket var snudd på rekord på den tiden.

Då kände jag mig deppad och hade förföljesemani, men i det läget hörde jag inga röster. Innan trodde jag inte på Bibeln och jag trodde det var vetenskapsmännen som hade kommit på detta, för att rädda mig undan missbruk. För vad hade en 2000 år gammal bok för relevans i vår tid?

Men allt eftersom tänkte jag att det måste antíngen vara en väldigt väldigt gammal, eller en mycket ny uppfinning att det gick att kommunicera med någon eller några inom migt själv och få svar tillbaka.

Jag tror numera på han som säger sig vara A och O Dvs början till allt upphov, men också den som är den sista.

Hej, CrazyDiamond!

Jag tycker inte att det låter som du har en schizofreni på gång för dina besvär låter inte psykotiska. Däremot bör du nog undvika droger, eftersom besvären verkar komma i samband med att du använder dem. Försök vara stenhård på att inte använda cannabis så kommer du säkert att må bättre i framtiden.