okänd diagnos

Hej tänkte bara skriva av mig lite och hoppas att folk vill kommentera!
Jag är 20 år fyllda och har levt ett enligt mig helt normalt liv fram till i höstas. Började på universitetet och i och med detta började jag jämföra mig med andra männsikor runtomkring mig och kände mig alltmera stressad. Detta pågick i några veckor och jag fick smått panik av att alla var så "mycket bättre" än jag. Det fortsatte men övergick så småningom i en inre oro och allmän rastlöshet. Inför tentorna hade jag en fruktansvärd ångest. Klarade två stycken innan jag började få sömnsvårighter. Jag var orolig och hade en enorm ångest på nätterna, tankarna snurrade runt i huvudet och jag låg sömnlös flera nätter i sträck. Nu har jag legat inne på payk och genomgått utredningar men inte fått någon diagnos. Jag själv tror att jag genomgått en psykos och att jag nu har fått scizofreni, eftersom jag inte kan sova ens med två stinoct i kroppen!
Ha det bra och skriv gärna

att du inte kan sova efter att ha tagit två stilnoct i kroppen betyder inte att du har szizofreni lr någon annan sjukdom. Jag hoppas för din skull att det visar g att du ärfrisk ch att det bara var ett sammanbrott orsakat av stres och press.

Hej
Jag förstår att du är orolig och tänker att du drabbats av det värsta tänkbara. Så brukar jag också tänka, även om jag int evill att det ska vara så.
Jag vet att det är svårt, men jag tycker att du ska försöka ta det lugnt och inte låta detta få så stora proportioner.
Alla kan gå igenom kriser och även om jag har drabbats av ganska många så har jag kompisar som också haft små sammanbrott men där det inte blivit något mera. Så jag tycker inte att du ska dra för höga växlar av detta. Försök att hitta något som gör dig lugn, ta varma bad, gå långa promenader, försök lära dig att meditera, detta har hjälpt mig. Och sedan hitta någon att prata med om allt som är jobbigt. Det är skönt att få saker ur sig.
Det kommer nog gå bra.
Lycka till.
/flisan

Men om du äter zyprexa, som du skrev i ditt andra inlägg så måste väl läkarna anse att du lider av någon typ av psykotiska symptom, eller? Vad säger de, någon diagnos har du väl, åtminstone "akut stressreaktion" eller likanande? Har du frågat läkaren rakt ut?
Sen måste jag säga att jag känner igen mig i din beskrivning av hur det är att börja på universitetet. De första månaderna kände jag mig helt värdelös och obildbar, alla verkade så himla erfarna och smarta. Jag kan trösta dig med att det går över. Ge det en chans till, du kommer att klara det! Jag lyckades skrapa ihop 170 högskolepoäng och en examen till slut trots att jag var helt "lost" första tiden.